Arriba!

Jag har flyttat upp igen. Lite tomt kändes det att komma hem och ha hela klabbet för sig själv, alldeles tyst och undanstökat en trappa upp.. Märkligt vad fort man vänjer sig. Men det är onekligen trevligt att ha lite mer plats även om det funkade bra där nere också.

Här har det lagts ned tid..

Idag var annars första dagen jag kunde haft användning för 53-klingan sen jag kom, det har körts vid kusten med andra ord. Fast det började med att jag åkte ner till Santa Lucía och fortsatte sydost mot Doctoral. Vägen dit är en riktig slingerfest och man känner sig som en glad hund medan man vickar sig nedåt. Det är mindre brant och vägen sträcker sig längs med berget istället för att stupa ner i kringlor så den känns lite annorlunda, som svansvift snarare än det vanliga svängandet alltså. 

..och inramningen har de ju lyckats bra med.
Eller?

Granna dalgångar åtminstone

Sardina och Doctoral skymtar i fjärran, och havet!

Wiggle wiggle-way!

Snabbt pitstop i Sardina. Kolla skylten!

Efter Doctoral är man ute på stora vägen, inte den största som går parallellt men en bred och rak väg som går längs med kusten och som alla som åkt på charterresa hit har sett eftersom den passerar alla charterorterna; Bahía Feliz, San Augustín, Playa del Ingles… osv ända till den tar slut i Puerto Mogán. 

Fast jag klev av lite tidigare än så. Efter en avstickare in i San Augustín för skojs skull åkte jag även in i Playa del Inglés, eftersom det var fikadags och så tänkte jag att det kunde vara kul att gå på cirkus. För det är nästan samma sak, färgglatt och lite motbjudande, fullt med folk och lukter och mycket att titta på. 

Så av från stora vägen och in i röran. Det tog ungefär 20 meter på high-street:an innan jag ville ut igen och jag trampade febrilt för komma ut ur stan, fikan kunde få vänta till Fataga. Men så bestämde jag att jag var fånig, och så illa var det ju faktiskt inte när jag kommit ur det värsta och dessutom kunde jag nog tåla att se lite folk. 

Till dig mormor ;) Från San Augustín

Då bodde vi här

Så efter en del inre överläggning satte jag mig, visserligen i utkanten men ändå i stan på ett ställe som såg lite halvtråkigt ut men som jag bedömde nog skulle kunna skaka fram en macka och lite kaffe åtminstone. Och det gjorde de ju, alldeles utmärkt dessutom och utan minsta antydan att vilja prata något annat än spanska varken med mig eller med varandra. 

När väl den lilla detaljen var på plats lugnade sig nerverna och jag satt riktigt bra med min smuliga ostmacka och klämde även i med en andra kaffe innan det var dags att rulla vidare. 

För efter playan är det dags att knota upp för berget igen, och den medvind som hade tryckt fram mig i sisådär femtio-sextio blås kompaktpartiet till trots längs kusten skickade nu sin kusin kantvind för att sen hälsa på rakt framifrån. Skönt.. Det var bara att växla ner på miniväxlarna och börja jobba. 

Efter en halv evighet och en del fula ord kom jag ändå hem, och nu flyttad och klar är det dags att runda av för idag. 

Imorrn har jag lite nya planer, fick inte ihop det riktigt med något av alternativen som erbjöds utan kommer istället försöka mig på en ny väg. 

Det lär inte gå så fort med tanke på dagens match men jag har ju dagen på mig och det ska visst bli finväder igen. Gonatt!

Tvärmotvind på uppvägen, flaggorna smattrar..
åt helt fel håll

Så här glad blir man en trappa upp! Den sjysta bältdjurssmulan
skulle man ju hittat tidigare bara.