tisdag 22 december 2015

God jul Soria

Ja det blir knappast någon närmare julcykling än så här för mig i år, imorgon är det dags att åka hemåt för att insupa allt juligt därhemma och ta en välförtjänt paus i allt.


Jorden är platt som en pannkaka,
jiddeli haddeli ha..

Uppförsbacke börjar här
Utsikten får man på köpet
Brant o svängigt mot toppen. Bästa biten.
Cykling, jobb och allt som tar och ger energi i vanliga livet ska få vila lite till förmån för riktig vila, i form av familjehäng, soffdito och säkert en och annan chokladbit vare sig den planeras att jumpas bort eller inte.
Men som god avslutning körde jag Soria idag efter en oväntat matig arbetsdag, det är en fin backe som börjar nästan på havsnivå men nåt så ovanligt som en bit inom landet, och sen efter sisådär 13 km platt sticker upp mot skyarna för att avsluta med riktig klättring – bästa biten om jag får säga.
Så med start nedåt idag, i frisk motvind, mot Arguíneguín varefter man svänger 90 grader vänster och därmed har börjat turen mot toppen. Men det tar alltså 13 km innan backen börjar – innan dess är det bara lite motvind och någon procents lutning uppför.
Väl uppe i Baranquillo Andrés är det bara sista biten upp, som alltså är den klättriga delen och en av mina favoriter här på ön, mest för att den är så oförfinad. Det är rakt upp i himlen och vägen är rätt knackig, men den finns där och det är väldigt naturnära och härligt bara.
Som om inte det vore nog så var solen med på leken idag och bjöd på präktig nedgång med allt vad det innebär och dessutom var månen uppe och stajlade ikapp på sitt mer återhållna sätt, utan kraftiga färgskiftningar men väldigt synlig hur som helst. Så pass att jag misstänker att det var nåt speciellt på tapeten – det var ovanligt mycket folk ute och tittade, och några hade tom en brontostor stjärnkikare med sig, det är inte vad man vanligen ser. M
en trots all spänning rullade jag på rätt bra utför hemåt, och hann lagom duttta lite hemma innan jag skulle vidare till middag hos vänner, så summa summarum har det varit alldeles fantastiskt som vanligt. Jag kan inte sammanfatta det på något annat sätt, så på återseende - jag kommer tillbaka snart.
God jul och gott nytt!










Månvy

Där nerifrån började jag nyss

Nu på topp, här får man inte bada säger skylten..

Ovanligt mycket vatten och fint

Platt sista biten innan det börjar slutta utför istället


Mmm. måne, solljus och sjö i bergen.

Och åt andra hållet lyset solen än. Vackert.

Berg i kvällsljus. Mmmm.

Hej plumpen!

Vänstervy: Solen smiter ned snabbt mot havsytan

Högervy: måne i bergen

Mmm.. en till bara

Här svischas det nedför, hemåt. Snart där.


en till..


ännu en..

mera måne..

och så sista. Fantastisk kväll.

söndag 20 december 2015

Sydkust

Imorse kände jag att jag nog kunde stanna hemma idag, eller göra ”nåt annat” åtminstone. Lite snuvig eller något, och sen om det var vinet från igår eller turen i sig som kändes är ju svårt att veta.


Vackert i Ayacata så här års

Framme i Cruz Grande
Genom passet..
och sen ser det ut såhär!
Nyss fyllt flaskorna i San Bartolomé, här är en
tillbakablick
Runt lunch hade jag redan kommit på bättre tankar och strax efter 12 bar det av uppåt igen, mot Ayacata men idag med plan att köra lite sydkust.
Inte nån favorit egentligen, men ska man variera konfekten något så är det liksom enda sättet att komma hem sen.
Med respekt för gårdagsturen hade jag full koll på vad benen hade att säga om min nya idé, men efter lite seg och stel start så fann de sig utan att klaga. Jag tackar min lilla foamroller för det.
Så upp för backen och vinkade till Casa Melo i passeringen, och vidare söderut mot Cruz Grande som är sista passet innan man halkar ned på södersidan om berget. Här hade vägen blivit ordentligt skruttig sen sist, knagglig och jäklig så det var ingen njutning, men strax ovan San Bartolomé lugnade det sig lite och jag rullade in i stan relativt välbehållen.
Här blev det en kort påfyllning och sen fortsatte färden söderut, dvs ned, upp lite kort och sen ned igen, läänge. Och så dålig som vägen var ovanför Bartan, var den nu istället slät som en bowlingbana. Inte en skråma nästan ända ned till kamelerna.
Då har man passerat Fataga och lite allt möjligt längs vägen, och sen får man börja trampa igen för att komma upp på sista bergstoppen innan ny nedfart som så småningom landar rakt ner i San Fernando ungefär.
Därifrån är det bara att ta sig ut till kusten och gneta sig hem längs densamma. Idag med en del motvind, så det var ju rätt segt, vilket föranledde ytterligare ett stopp på bensinmacken i Arguíneguín för en sån där chokladbit med jordnötter i – eftersom man inte är sig själv när man är hungrig… men rätt vad det är så är man i alla fall framme i korset ovanför Puerto Mogán, och då har man bara sista uppförslöpan kvar, 6-7 km nånting och sen är man hemma!
Mycket lagom tur så här dagen efter hästturen, och dessutom skönt med lite dis som höll temperaturen på en väldigt behaglig arbetsnivå. Och speaking of which, det är ju arbetsdag imorgon, lika bra att gå och sussa. Efter några nya tag med rullen förstås.
Fan vad ont det gör, men det funkar.













..och en bit framåt har man sedan detta att se fram emot.
Slätt och lättåkt, bara att sitta och svänga lite. Länge.

Fataga passerades i full fart

Hej! Hejdå!

Titta, andra cyklister!

Lite mer palmer här är däruppe och på norrsidan

Och så kommer dalgångarna med alla berg.

Sen när man just glömt hur man gör,
så ska man börja trampa uppför igen




Men titta det gick bra, nu är jag redan
ovanför den brantaste biten










Och så kom bussen mitt i alltihopa

Den proppade till vägen direkt, tur att jag hann före

Mera utsikt, bekanta berg som känns hemtrevliga

Så! Uppe!

Där ska man titta på utsikten har de bestämt och
byggt en plats för det.

Tittar man helt obstinat åt andra hållet istället så ser
det ut så här. Mmm, utför..

Ända dit ner behöver man nästan inte trampa en enda gång!
Jag har zoomat så man ska se sanddynerna i Maspalomas

Egentligen är det lite längre bort

Men här är jag nere och kör längs kusten, lämnat
Maspalomas bakom mig.

Och nu börjar det brännas, inte jättelångt kvar

Horisonten är märkligt sned men fint solglitter var det

Sen kommer en spännande tunnel. Små lampor måste
man ha här. Tre tunnlar på hemvägen ska passeras.

Å titta! Klumpen där borta är Puerto Mogán

Klumpen och plumpen

Sista biten hem. här var det blommor och julskyltat,
för jo, visst är det

..Tomten!

Här växer julstjärnorna i buskar. Eller träd. Nånting.
Ingen kruka i alla fall.

Hej huset! Där uppe boddes det för ett par år sen.

Bredvid molinon. Lätt att hitta hem till.