lördag 26 januari 2013

Cumpleaños feliz

Cumpleaños feliz
Te deseamos todos                                                                                               
Cumpleaños feliz

Jo jag fyllde år idag, hurra för mig!

Men nu är det sent och jag har cyklat hela dagen så jag petar bara in lite bilder så får det bli text imorgon. Det har varit en bra dag med cykel, fika, cykel, cykel, mat, vin, mazapan och bubbel. Tack för alla fina hälsningar som flytit in under dagen, nu är det verkligen god natt!

Pimpad frukost 
Men nu ett par dagar senare kommer texten till bilderna även om de säger det mesta själv. 

Dagen började som synes med pimpad gröt, och tom ett grattiskort hade letat sig fram genom bergen. 

Lunchen i Soria flyttades till Ayacata men åtminstone med samma sällskap, jag hann dock passera lunchstället och fortsätta en bra bit ner mot Presa de las Niñas innan Matti dök upp i motsatt riktning vilket passade utmärkt eftersom min frukost knappt hade landat första passeringen. 



Lunchfika i Ayacata
Väl uppe igen tog vi långlunch i solen och gjorde sen sällskap söderut, tillbaka till Mattis boende i Mogán där han tänkte stanna och jag tacksamt kletade på lite ny solkräm och tittade runt en stund. 


Trots placeringen precis vid vägen var det en liten oas med apelsin- och avocadoträd runtomkring och miljön kändes betydligt mer exotisk än i mina trakter. Men sen fick det vara nog med myspys, och nykletad och fin kunde jag fortsätta min färd söderut för att få lite havsbris i lockarna. 
Dokumentering av serpentinvägar

Matti i Mogánserporna



Puerto Mogán

Playa de Amadores, skön 70-tals feeling

Lyxig pitstop i Arguineguín, inför klättringen mot Soria

Välbekant skylt som hälsar att mycket klättring väntar

och här tänkte jag att jag var nästan hemma, men
det är ju rätt långt kvar, blev både sent och mörkt..

..innan jag äntligen kom hem och kunde runda av dagen
så här fint i sällskap med grannarna en trappa upp











Puerto Mogán passerades i god fart, här fanns ingen tid att stanna någonstans utan det fick räcka att titta på alla playor från vägen och snabbstoppet i Arguineguín var nog av det omysigare slaget men jag visste ju vad som väntade så lite ny energi kändes som en god idé. 

I Arguineguín vände jag norrut och betade av den kanske plattaste delen på ön, en dryg mil rakt in i landet innan klättringen börjar. 



Ifall man inte märkt det redan så har de varit vänliga nog att sätta upp en skylt som informerar att nu ska man börja klättra och kan glömma allt annat den närmsta milen. Man är nämligen inte uppe sedan bara för att man kommer till Soria, utan det är rätt långt kvar därifrån till Tejeda. 

Klättringen i Soria är ändå en av mina favoriter, lagom tuff, emellanåt ordentligt brant men med små platåer så det är omväxlande och rolig körning, dessutom överraskande bra väg för att vara mitt i urskogen och knappt någon trafik överhuvudtaget. En och annan Jeep med (imponerade) turister på exkursion brukar kunna komma förbi i karavan men inte såhär dags. 

Så den biten var lätt, däremot därifrån till Ayacata, vilket ändå är lättare klättring, hann jag få hemlängtan både en och två gånger, började känna mig ordentligt mör och mörkret smög sig på. 
Enda glädjeämnet var att typ varenda unge på ön runt 15 something-something var ute på scoututflykt och kom i hord efter hord utportionerade hela vägen längs med berget, måste varit hundratals. 

Jag hejade glatt och de gjorde detsamma, en del med knutna nävar i luften och ett iarriba! eller ifuerza! eller liknande uppmuntrande tillrop vilket faktiskt fick tröttheten att försvinna en liten stund. 

Till slut dök Ayacata ändå upp igen – för fjärde gången den dagen vilket var i mesta laget, och då är bara sista stigningen kvar innan hemåtlöporna tar vid. Sista biten var en riktig plåga, iskalla vindar med rejäl styrka åt fel håll och helt mörkt men med hjälp av lampor och hemlängtan var jag hemma till slut, minst en timme senare än jag hoppats men jäkligt nöjd med insatsen, särskilt som jag precis hunnit till matbutiken innan de stängde och alltså hann få med mig en flaska rött som pulades ned i ryggfickan, samt en liten mazapan från bageriet. Det var ju i alla fall födelsedag. 

Sen var det raska takter - in i duschen och i med käk innan jag tassade upp till grannarna och frågade om de ville fira lite med mig. Som de vänliga själar de är var jag välkommen upp med min (ärvda) cava och mandelkaka, och rätt vad det var var klockan halv två och då kunde ju födelsedagen anses vara vederbörligt firad och jag hann precis ladda upp bilderna från dagen innan rullgardinen drogs ned.



Smaken är som baken men den här dagen var ett perfekt födelsedagsfirande för mig, och alla sms, mail och samtal hemifrån bidrog också så tack alla som firade med mig! 

























2 kommentarer:

  1. GRATTIS i efterskott, hoppas du fick en bra dag:) och att du förlåter mitt glömska huvud, jag har ju din födelsedag i min kalender.

    SvaraRadera
  2. Oj var inte inlogat men det var jag, Gual som skrev kommentaren.
    Gual

    SvaraRadera