Cafétomte och Fiesta!

Idag var dagen då jag hade tänkt göra klart det jag började med för ett par veckor sen, nämligen ta mig till La Aldea de San Nicolás. Tomteland. Sist kom jag ju iväg sent och fick vända men nu satte jag iväg åtminstone lite tidigare även om det ändå hann bli mitt på dagen, och vis av erfarenhet fick det bli medurs den här gången.

Regnbågsklippor? Mot San Nicolás

Så mot Ayacata och Mogán via slingervägen, och i Mogán eller innan egentligen eftersom man aldrig åker in i staden kom det ny väg för mig och den tog mig hela vägen fram till målet. Seger.

Här börjar Mogán, men jag åker åt andra hållet

Titta Tompa! Nytt liv?

Jag är här!

Och eftersom jag väntat så länge med att färdigställa denna tur så kunde jag ju inte bara blåsa förbi vilket händer lite allt som oftast, utan jag ville in i stan och titta och det var en bra idé.

Till skillnad från Guía som bara var stor och stökig var San Nicolás en lagom stor stad och mitt på dagen en vardag var det kav lugnt. Nästan allt var lunchstängt men jag hittade i alla fall ett café som var öppet så det fick det bli.

Ägaren uppfattade att jag beställde på min klockrena bocadillospanska och när det bara var jag kvar i lokalen så började han prata med mig och det var ju trevligt. Så vi hojtade genom lokalen, om spännande saker som varför jag pratade spanska alls och varför jag var här etc.

Sen var det dags för mig att gå och jag går för att betala, men han har inte riktigt pratat klart, utan tar förvisso fram sitt kvittoblock men istället för att skriva en summa till mig så skriver han upp alla vokaler och börjar berätta om den sluga kung som gjort spanskan mycket enklare än t ex franska och italienska genom att separera dem från varann. Detta tog lång tid för det var ett nästan outtömligt ämne. Och sen att Norge är varmare än Sverige pga Golfströmmen. Och lite annat.

Det var i och för sig trevligt och nyttigt för språkcentrat att behöva jobba lite men jag fick till slut avbryta flodvågen eftersom jag faktiskt inte visste hur långt jag hade hem. Han funderade nog inte så mycket på att jag hade rätt långt hem men det gjorde jag, för klockan var närmare fyra och sju är det mörkt.

Det var inte självklart hur man skulle komma ur stan så jag fick fråga en lustig typ som satt och lurade i skuggan på ett torg men han visste i alla fall hur man hittade ut och mot Artenara styrdes det. Nu var jag nyfiken på vad det skulle stå på första vägpinnen, minnesstarka kommer ihåg att jag vände vid 28 sist och jag hoppades att det inte skulle vara för många mil till den.

Första pinnen dök upp efter någon kilometer, och på den stod det… 30. Ha, jag hade alltså ca 3 km kvar när jag vände sist. Jaja, det var ju skönt att veta att jag skulle hinna hem innan mörkret och om hemvägen finns inte mycket att säga, ni har hängt med där ett par gånger redan och den var precis lika uslig den här gången men det var i alla fall en rysligt tjusig solnedgång jag fick åka hem i sista biten.

Och sen var det fiesta! Inte direkt kanske, jag kom hem och gjorde allt det där vanliga efter en cykeltur med mat och tvagning och tom en liten stretch vilket jag nästan har slutat med helt annars av lite oklar anledning. Men några timmar senare var det dags för sång och dans minsann.

Kyrkan mitt i staden

..ser ut såhär på närmare håll

Och såhär ser en ostmacka med tomat ut.

Staden har ju rustat de senaste dagarna inför Mandelblomsfestivalen som utspelar sig denna helg. Det har släpats fram stånd och korvkiosker (Señor Baguett t ex J) samt byggts en scen på torget vid kyrkan och ikväll började det lite närodlat med väldigt traditionell spansk musik på torget.

Alla lokala män som vet hur man hanterar ett stränginstrument var nog aktiverade och det var riktigt trevligt att titta på, ibland lät det riktigt bra dessutom.

Liten observation från torgkanten: musikanter är uteslutande män, företrädesvis i hatt, nästan alla stränginstrument har krympt i tvätten och för att kunna spela på ett sånt behöver man stora mängder Ronymiel direkt ur flaskan mellan framträdandena.

Jag hängde där en timme ungefär men sen fick det vara nog, dock hör jag att det är full fart fortfarande trots att klockan snart är halv tre.

Mer om festiviteterna får komma vartefter jag upplever dem, vi kommer nog knappt kunna slippa undan ens om vi försöker. Vi, därför att Eric är på ingående, så honom hoppas jag hitta imorgon i San Mateo. Får se om jag hojar dit eller vågar mig på en buss, det vore ju lite spännande förstås.

Rafflande fortsättning följer mao… Väl mött!