Den hade nämligen inte ens kommit fortfarande fredag morgon, utan var.. någonstans.. I Postens händer sedan några dagar då DHL lämnat över från Tyskland - dock lite oklart exakt var. Jag försökte ha is i magen in i det sista, men torsdag eftermiddag började jag på allvar känna att nä, det här skulle faktiskt inte lösa sig av sig själv. Vilket bekräftades med all önskvärd tydlighet när jag ringde kundtjänst och fick "hjälp" av en av de mest ointresserade människorna på länge.
Nån panik var det väl inte
– Orbean skulle så klart kunna kittas upp och packas ned i sista
sekund, men vafasen.. Nu hade jag ju köpt den här för att ha med mig, och vem
skulle kunna hämta ut den sen då, när den väl kom? Och vad snöpligt att
snubbla på målsnöret när det var så nära, och, och.. Nä, alternativen dög ju bara inte, det fick bli att kalla in specialstyrkorna helt enkelt. I det här
fallet mer känd som Jeppe, som med rätt kontakter och en rejäl lastbil och övertygande sätt helt resolut körde in på Tomteboda med mig i släptåg, bankade
på en dörr och.. ut kom min cykel. Bara sådär. Det var inget tvivel om vem som
blev årets hjälte redan i januari.
 |
| Var färgerna bara en tillfällighet, eller.. Zat You, Superman?! |
Nästa samaritinsats stod
Luís för, som tålmodigt väntade medan jag (då däremot i väl utbredd panik) slängde ned saker på måfå i packningen, och sen körde som en ängel genom natten för
att droppa av mig på Arlanda.
Väl där hittade jag en cykelbekant redan i incheckningen och fick således fikasällskap till det var dags att gå ombord. Sen sov jag som en medvetslös till vi nästan var framme. Bra resa.
 |
| Dags att vakna |
hej
SvaraRaderaVa kul att läsa! Fick länken idag av mamma. Hon hade skickat den tidigare men den funkade inte.
Det pirrar i cykelnerven och tanken på att åka iväg nån gång på vintercykling söderöver sätter igång igen. Men får nöja mig men knarriga vintervägar även denna säsong. Ha det gott.
/Magnus