Soria

I morse fastnade jag lite hemmavid och när jag väl fått sakerna på plats så var det för sent för nån långtur, man bör vara hemma vid strax efter sex om man inte ska försvinna i skuggorna.




Påfåglar, mycket prydligt uppradade!
Bor längs vägen upp.

Här har vi dammen, nu på håll

Zoomar man lite så ser man vad det står.

Så det blev en retur till Soria, jag hade kollat vindriktningen och insett att det skulle bli lite jobbigt innan stigningen men det är ju bara att växla ner, här nere kör jag med kompakt och 28 bak så det finns gott om lätta växlar.

Så nedför i stark motvind mot kusten och sen omväxlande motstånd fram till bergets början. Absolut ingen toppnotering vad gäller blåsväder men 7-10 meter per sekund känns när den pressar åt fel håll i uppförsbacken.


Uppför var det däremot ingen större blåst, och eftersom jag hade lite tid över enligt beräkningarna så gjorde jag en sightseeingtur till dammen dit jag sällan åker utan bara brukar fortsätta uppåt efter Baranquillo Andrés. Men idag gjorde jag alltså en liten bonustur och kontrollerade att höjdrädslan fortfarande sitter i, och jodå, den är kvar.


Men det är väl en rimlig överlevnadsinstinkt, fan vad det är brant och läskigt vid kanten, det var med absolut största självkontroll/tvång som jag tvingade mig att ta några bilder, trots att jag var säker på att jag skulle tappa både telefonen och grejerna jag höll i andra handen. Knäppa tvångstankar, men så är det och omöjligt att styra.


Klickat och klart så kändes det oerhört skönt att klicka i pedalen istället och snabbt lämna dammområdet, upp och upp på trygga slingriga bergsvägar igen och äntligen få ta sista biten upp i bergen, den klättrigaste härligaste delen.


Sista biten är bara skojig utförskörning och även om det hann skymma så var det en slående vacker kväll med lite röd solnedgång. Jag orkade dock inte plocka upp kameran igen så ni får ta mig på orden.


Imorrn är det nyårsafton, sista dagen att göra nåt lattjo i år alltså, vi får väl se vad det blir. Hej och hopp!










Tja, wish eller nyårslöfte, kanske dags..





Så här ser det ut på andra sidan



Den här byggnaden passar ju in i vilken
Bondfilm som helst..



å utsikten är ju inget fel alls på

Men den här delen är ju den sjukaste,
jag ser tvångsmässigt hur man rutschar
handlöst och far utför kanten.. Usch.



Tacka vet jag trygg mark, här lämnar jag
Baranquillo Andrés för en sista uppförsbacke
innan hemfärd.

Dagens tur, knappt 7 mil och 1650 hm.

Cruz de Tejeda

Äntligen kändes det som läge för en längre tur. Jämfört med mina vanliga hästrundor här framstår ju denna som rätt lättsam, men var sak har sin tid och just nu är det som det är.






Lunchen blev glasspaus i Tejeda - en av Spaniens vackraste byar,
bestämdes det förra året. Men det utnämnde jag långt innan.

Såklart man är glad efter sånt fint besök

Snart i Cruz de Tejeda, magnifik utsikt på vägen

Som sagt

Solen sken från morgonen men jag tog min tid med frukostbestyren och kom således iväg vid lunch.


Till Tejeda är det uppförsbacke i två mil drygt innan det kommer lite ondulerande andningspaus, och från Tejeda för att komma ända upp till korset (Cruz) så får man bita i lite till, förmodligen den bitigaste stigningen på hela dagen. Men har man bara passerat den jobbigaste biten så kommer belöningen som ett brev på posten, toppturen sista vägen upp är lättrampad och full av grymma utsikter och eucalyptusträd. Muy bien.


Planen var att stanna i Tejeda för en energipåfyllning från Spar i byn, men den visade sig i spansk andra ha lunchstängt, så istället blev det en glutt vad som hänt sen sist och en glass från en nyöppnad kiosk. Utsikten får man på köpet.


Plan två var att ta en trozo de tortilla española på toppen, alltså en bit potatisomelett, men väl där insåg jag att klockan var dags att vända hem, så jag prioriterade att gulla med åsnan istället. Hemåt går det lättare och i Tejeda finns en kiosk vid vägen.


Så efter lite kli och blupp med underläppen (åsnans alltså, inte min) bar det av nedåt i femfaldig fart jämfört med uppförskörningen, men ändå med tid för att njuta av färden.


På tiendan i Tejeda inhandlades en chokladbit med jordnötter i, en så kallad sportdryck och en liten chokladmjölk. Det hade ju varit lite visset med intaget under dagen.. Så stor klunk chokladdryck och iväg, resten av shoppingen fick åka ryggficka resp i flaska och tas vid behov under färd.


Jag hade oroat mig - i onödan visade det sig - för hemfärden, för temperaturen var oväntat mild och vinden var minst sagt vänlig. Inte mer än rätt, den hade motarbetat lite mer än nödvändigt på vägen dit.


Väl över kullen för utfärdsfärden hem friskade det i ordentligt, men väl förberedd med diverse klädattiraljer och trots allt en värme i vinden så hann jag hem innan det blev mörkt och kyligt, även om minilamporna åkte på sista biten genom bergen.

Kort och gott en utsökt heldag i sadeln och äntligen börjar andarna vakna, så jag hoppas fylla på med fler långa turer framöver.


Dagarna som gått sen jag skrev sist har fyllts med kortare turer i närområdena och en resa med buss till (och en jäkla massa gående i) Las Palmas.


Sånt kan man ju också göra, bara inte för ofta ;)
Hasta luego.

Toppnotering! Cruz de Tejeda



.. och här står denna fina donna som jag sett sen barnsben (ja, hennes).
Jag har hört namnet men det är lite ovanligt så jag glömmer

Och mulen är ju bästa å goaste delen



Här syns husse också, han fick lite
pengar till morötter, helst till åsnorna.



Mot Ayacata från Tejeda. Jag brukar skratta åt dessa skyltar
för det finns typ aldrig boskap, men idag fanns getter strax efter!





Från Cruz de Ayacacta, dvs en bit ovanför.
Sista biten var lätt, det är ju så KUL att köra utför! :)

Tisdag: tog en tur till Cruz de Tasartico,
dvs utan att åka ned till staden



Nöjde mig med dessa sjysta vyer

.. åt andra hållet ser det ut såhär. Ned till vänster
ligger San Nicolás

Men jag var nöjd såhär.

Onsdag: kaktus i Ayacata



.. och vacker solnedgång på hemväg.




Torsdag: Civilklädd utflykt till Las Palmas




Lunchen var finfin, men middagen (bild) kan man nog räkna som glömbar.
Husets vita överraskade dock positivt!

(Tors)Dagens tur, nästan 10 mil och 2800 hm
- vissa segare än andra...

Juldagstramp

Idag vågade jag mig lite längre bort, fortfarande i bojorna av förkylningen som lär hänga kvar ett tag, men bara det får hållas lite lättsamt och jag håller mig ifrån nedkylning så tror jag det ska funka.

Så här fult har Radisson bestämt att det ska vara
i Playa de Mogán nuförtiden. Nice.. Ajöss allt litet och fint. :(



På avvägar i Arguineguín casco

Stillsamt den 25:e...

Så idag bar det av till Soria, en finfin runda som jag verkligen gillar. Vägen fram till backen är inte så jättekul, först kustlinje och sen den dryga mil av plattåkning som existerar i princip här på ön, idag dessutom i gruvlig motvind.


Men sen får man tugga sig uppför nån knapp mil och så har man sista och bästa biten kvar, där uppförsbacken blir till klättring, på slingrig skogsväg. Mycket bra.


Eftersom jag inte ville upp på några högre höjder, då det medför temperaturfall på flera sätt, så fick det räcka så, men inklusive lite sightseeing i utkanterna av Arguineguín vid passeringen där så tog det ändå några timmar och det får allt duga som utflykt så här i tillfriskningstider.


Bättre upp framöver, nya turer kommer!






Här börjar klättringen!

Uppe, bästa biten just avverkad

Bara lite plattmark kvar innan det börjar gå utför

Hej här är jag!

Å kolla vilka som mer var där!

Praktfina får



..tar man gärna några bilder extra på

Kända från förr, Mogánslingrorna, idag i dis



Dis även över hemmabergen!

Dagens tur

God Jul!

En vecka in i vistelsen först kommer första inlägget den här gången, men så tar det lite tid att komma på plats, i synnerhet om man ska hinna med en ordentlig brakförkylning också - omåttligt onödigt efter ett genomfriskt år i övrigt. 

Julaftonsfrukost



Azulejos, på väg upp mot Tasartico idag

Blickar ned mot Aldea (de San Nicolás)

Men nu börjar det likna nåt och lagom till julafton dessutom. 

Dagen har varit utmärkt, en god morgon med spansk Kalle Anka, risgrynsgrötfrukost och – efter lite andäktigt undanplock och iordningställande, till en andra kopp kaffe; julklappar! Medhavda ända hemifrån. Inte illa, varken morgonen som helhet, att få julklappar eller innehållet heller för den delen.

Cykelmässigt finns således ännu så länge inte så mycket att rapportera, jag hann med en tur upp till Ayacata innan förkylningen drog in och idag, när jag börjar se slutet på den, trampade med lätta små fötter utan att tynga hjärtat för mycket - upp till korset mot Tasartico och blickade ned mot San Nicolás, dit jag annars självklart kört just idag, men med förkylningen i åtanke istället vände hemåt igen.

Så med denna korta rapport, där enda nyheten är att vägen från Ayacata ner till Mogán faktiskt är hyggligt reparerad (!) - på återhörande, det finns god chans på mer ingående cyklingshistorier framöver men just för nu, God jul!

Från turen i tisdags, upp till fikat i Ayacata.
Kanske den kyliga nedfarten satte fart på förkylningen..

.. men tjusig var den!

Pinje i parti och minut häruppe

Liksom storslagna kvällsvyer



Här t ex är en återkommande favorit :)



Hemmavid har jag jobbat på julkänslan

Lite hemmamiljöer från sjukdagarna..

Granndoggen

Och bouganvillan blommar

Julklapp!

Och julpyntat!
Välkommen in till mig