Jag byter liv ett tag - adjö snö, hej Kanö!: april 2015

Fin final

Nu är det bara jag kvar, mamma vinkades av i taxi imorse kl halv fem, sen fick jag sova lite till innan förmiddagen som vanligt bedrevs med jobb.

Friska kustvindar - tyvärr åt andra hållet
även denna dag. Men fint!

Kompisens utsikt - påfallande lik vår från förra året.
Inte så konstigt, vi bodde 1 km längre ned.

Krukmakeriet ser lika stängt ut som vanligt.
Men spännande nog låg vårt "kontor" här bakom sist,
så värt ett foto ändå, för mig.

Under tiden kom dock även en fika-propå att glädjas åt och hinna till, så vid lunch mötte jag upp en kompis i Puerto Mogán och efter en lätt lunch trampade jag vidare upp till byn och inspekterade hans ombyggnationer sen i vintras, innan det var dags att fortsätta uppåt.

Jag hade haft nån slags plan att hinna svänga förbi querida Tejeda också men eftersom hyrcykeln skulle tillbaka före sju så fick det räcka med Ayacata som topp betraktat.

Så det här blev lite tjatigt som rapporteringsobjekt betraktat kanske, men som cykeltur finns ingenting alls att klaga på. Och solen har varit med mig hela veckan, tom kvällarna är hyggligt varma - jag har just (23:00) flyttat in från terrassen där jag fick sitta själv ikväll, men trots en tom stol som glodde på mig till middagen så var det riktigt härligt, varmt och så småningom stjärnklart. Känns som vanligt onödigt att åka hem.

Men det är bara att åka tillbaka, det är det jag tröstar mig med varje gång. Dags att börja fundera på hur det ska gå till, för att kunna stanna lite längre nästa gång utan att för den skull krångla till det med jobbet. Vill man tillräckligt så brukar det lösa sig har jag märkt.

Imorrn blir det mao ingen cykling så jag säger adjö för denna gång, men jag dyker upp igen här och fyller på forumet, var så säker, så välkommen åter! Hasta luego!

Närmar mig Ayacata, åtminstone
Presa las niñas - sjöarna i bergen

Här står oftast juicegubben. Originalet är den bortre,
den främre kanske aspirerar på att ta över en dag?

Här i bergen är det tätt med pinjeträd, stora
kottar och jättelånga barr.

Och en värdig avslutning - veckans första (!) utekaffe,
samt favvoglassen. Enkel men bra.
På Casa Melo i Ayacata. Såklart.

Fatagalunch och Santa Lucía

Idag har det varit väldigt varmt och väldigt trevligt. Mamsen tog bussen upp i bergen på förmiddagen och knatade runt där tills jag dök upp med tungan runt styrstammen, så vi kunde äta gemensam lunch.

På väg upp mot Fataga. Här passeras
"indianfarmen" dvs lokalbefolkningsmuséet

Första anhalten, här är en utsiktsplats

Inte illa, efter alla år fick jag anledning att stanna i Fataga, mer än bara för att fylla flaskan på macken alltså.

Fataga är en ultrapittoresk liten by som är väl värd ett besök, full med små konstkyffen om man går in bland husen, och min tortilla española var dessutom veckans bästa, på Restaurang Labrador.

Sen åkte mamma ner och jag fortsatte upp, mot Bartan igen men denna gång med sikte på Santa Lucía. Vägen dit var nylagd och överlag (förutom bitarna jag nämnde i förra inlägget) är vägarna faktiskt ovanligt fina till och med för att vara här. Ja, efter EU-inträdet alltså. Som cyklist är man extra tacksam.

Det var som vanligt kittlande skoj att ta sig ner till Sardina/Doctoral, eftersom vägen från Santa Lucía är vindlande och lättåkt, och lyckligtvis hade jag även medvind från Doctoral en bra bit hem. Det blåser nämligen något vansinnigt mellan flygplatsen och Bahia Felíz ungefär, så ”inte motvind” längs den vägen är nästan en förutsättning för att komma hem alls. Med medvind går det däremot över 50 på platten, lätt, även med kompakt.

Så hemma igen var jag rätt osliten för en gångs skull, och tog en sväng till poolen innan allt annat som ska göras, och imorrn åker mamma hem så vi knatade ner till Faro och käkade där. Uppstigning för avvinkning kl astidigt imorrn, så nu är det gonatt!

Som man har en massa utsikt från, även om man
inte stannar på själva platån

Mamma i Fataga på torget

Proppfullt med massa små konstnärsskrymmen

Själv gillar jag såna här.
Kommer att tänka på Depeche Mode av någon anledning..

På väg mot San Bartolomé kan man fylla flaskan med vatten
ur berget, eller nåns gamla tunna, jag vet inte riktigt

Bartan till vänster, men idag tog jag höger

..ner mot Santa Lucía

Även här var vägen nylagd, vilken glädje

Swooosh!

Här till höger har jag stannat och lunchat många gånger.
Men idag blev det bara en bild.

Santa Lucía stad

Med fin kyrka och allt

Här får man ta höger, annars blir det lite längre

Hej då Lucía!

Tjusigt hade de gjort i inträdet av byn

Nu blir det finåka ett tag

Med imponerande vidder och vyer på högersidan

Som sagt

Och det fortsätter

Länge

En tillbakablick: ser bra ut!

Så här går vägen, lättcyklat!

Nu börjar vi komma ut ut bergen, lite annorlunda utsikt

Däråt är Las Palmas

Även i Sardina är vägen nylagd!
Rena motorvägen nuförtiden, här var det smattermatta förr

Mot middagen!

Promenad mot Faro

Fina blommor längs vägen bara

Mogán och motvind

Idag har jag haft halv storm i plytet större delen av dagen men den var bra ändå. Nog för att det gick segt och långsamt hela vägen längs kusten ända bort till Mogán, men jag valde ändå att ta en liten omväg ner till hamnen, så så illa kan det ju ändå inte varit.

Bara för att jag kunde: Amadooo-res :)

Besök i Puerto Mogán. Mycket kort dock.

På väg upp till Mogán, "hemvägen" förra året

Ett kort besök där och sen fortsatte upp till byn (Mogán) där vi alltså bodde några månader i vintras, så det kändes väldigt hemtamt och mysigt, och lämplig tid för lunch.

Sen upp i bergen med sikte mot Ayacata. Vid juicegubben träffade jag på ett par andra svenska cyklister, varav den ena visade sig vara en vag bekantskap från forntiden. Festligt.

Vi slog följe upp till Ayacata och sen pep de vidare, jag hängde kvar en stund innan hemvägen till via San Bartolomé. Väl hemma satt mamsen vid poolen så vi hängde där en stund innan middag på balkongen, och nu precis en nattlig promenad i environgerna.

Nattdags, och ännu en bra dag på vägarna. Även om övre delen av vägen till Ayacata – OCH delar av vägen från Cruz Grande mot Bartan börjar bli fasligt dåliga. Lite till så hamnar de i samma fack som vägen till Risco Blanco mot Santa Lucía; inte utan mitt njurbälte. Adiós!