torsdag 31 januari 2013

Arriba!

Jag har flyttat upp igen. Lite tomt kändes det att komma hem och ha hela klabbet för sig själv, alldeles tyst och undanstökat en trappa upp.. Märkligt vad fort man vänjer sig. Men det är onekligen trevligt att ha lite mer plats även om det funkade bra där nere också.


Här har det lagts ned tid..
Idag var annars första dagen jag kunde haft användning för 53-klingan sen jag kom, det har körts vid kusten med andra ord. Fast det började med att jag åkte ner till Santa Lucía och fortsatte sydost mot Doctoral. Vägen dit är en riktig slingerfest och man känner sig som en glad hund medan man vickar sig nedåt. Det är mindre brant och vägen sträcker sig längs med berget istället för att stupa ner i kringlor så den känns lite annorlunda, som svansvift snarare än det vanliga svängandet alltså. 

..och inramningen har de ju lyckats bra med.
Eller?
Granna dalgångar åtminstone


Sardina och Doctoral skymtar i fjärran, och havet!
Wiggle wiggle-way!
Snabbt pitstop i Sardina. Kolla skylten!
Efter Doctoral är man ute på stora vägen, inte den största som går parallellt men en bred och rak väg som går längs med kusten och som alla som åkt på charterresa hit har sett eftersom den passerar alla charterorterna; Bahía Feliz, San Augustín, Playa del Ingles… osv ända till den tar slut i Puerto Mogán. 

Fast jag klev av lite tidigare än så. Efter en avstickare in i San Augustín för skojs skull åkte jag även in i Playa del Inglés, eftersom det var fikadags och så tänkte jag att det kunde vara kul att gå på cirkus. För det är nästan samma sak, färgglatt och lite motbjudande, fullt med folk och lukter och mycket att titta på. 

Så av från stora vägen och in i röran. Det tog ungefär 20 meter på high-street:an innan jag ville ut igen och jag trampade febrilt för komma ut ur stan, fikan kunde få vänta till Fataga. Men så bestämde jag att jag var fånig, och så illa var det ju faktiskt inte när jag kommit ur det värsta och dessutom kunde jag nog tåla att se lite folk. 
Till dig mormor ;) Från San Augustín
Då bodde vi här

Så efter en del inre överläggning satte jag mig, visserligen i utkanten men ändå i stan på ett ställe som såg lite halvtråkigt ut men som jag bedömde nog skulle kunna skaka fram en macka och lite kaffe åtminstone. Och det gjorde de ju, alldeles utmärkt dessutom och utan minsta antydan att vilja prata något annat än spanska varken med mig eller med varandra. 

När väl den lilla detaljen var på plats lugnade sig nerverna och jag satt riktigt bra med min smuliga ostmacka och klämde även i med en andra kaffe innan det var dags att rulla vidare. 

För efter playan är det dags att knota upp för berget igen, och den medvind som hade tryckt fram mig i sisådär femtio-sextio blås kompaktpartiet till trots längs kusten skickade nu sin kusin kantvind för att sen hälsa på rakt framifrån. Skönt.. Det var bara att växla ner på miniväxlarna och börja jobba. 

Efter en halv evighet och en del fula ord kom jag ändå hem, och nu flyttad och klar är det dags att runda av för idag. 

Imorrn har jag lite nya planer, fick inte ihop det riktigt med något av alternativen som erbjöds utan kommer istället försöka mig på en ny väg. 

Det lär inte gå så fort med tanke på dagens match men jag har ju dagen på mig och det ska visst bli finväder igen. Gonatt!
Tvärmotvind på uppvägen, flaggorna smattrar..
åt helt fel håll

Så här glad blir man en trappa upp! Den sjysta bältdjurssmulan
skulle man ju hittat tidigare bara.


onsdag 30 januari 2013

Jag fyller tusen!

Men dra mig baklänges på en liten vagn, knappt har man firat den ena begivenheten innan nästa stora händelse inträffar.. Jag fyller tusen! (..tolv, nu)

Här slänger man upp en sida mest för att mamma ska kunna hänga med på turerna och kanske slippa oroa sig så mycket, och så drygt två veckor senare har den klickats fram mer än tusen gånger!

Visst, nu skickade jag ju länken till fler än mamma när jag väl hade börjat skriva, men om någon sedan skulle läsa (eller titta på bilderna gubevars) vet man ju aldrig så det här var ju helt fantastiskt! Jag hade inte direkt brytt mig om några andra funktioner än "Skriv inlägg" och "Lägg till bild" fram till nu men när jag nu sett den här sidan så många gånger så började ögonen vandra. Vad har vi här då.. Statistik.. vad kan den visa tro.. VA!?

Kolla!
Ja jägarns det här måste jag ju fira, vilken tur att jag (under den här resan faktiskt) lärt mig dricka vin på egen hand då annars hade jag behövt störa grannarna igen. De flyttar fö imorgon så nu har jag snart huset för mig själv igen. I ett par dagar, för sen får jag besök.

Det här med att tuta själv var ju förresten inte alls så svårt när allt kom omkring, faktiskt blir det nog en liten slurk nästan varje kväll här i skrivarlyan.. Rena konstnärsfasonerna. Men det blir nog roligare.. läsning så resonerar jag (bara därför).

Ge mig lite tid bara så har jag snart en adventsljusstake

Idag har jag jobbat och har således ingen spännande cykelutflykt att skriva om men en lunchfika med Matti blev det åtminstone. Av honom fick jag veta att det trillat in lite cyklister från CK08 i dagarna och kanske att jag försöker haka på där på fredag om det passar. Det beror lite på vad som händer imorgon, och det vet jag inte ännu. Inte kommit dit än, här tar vi det det lilla lugna.


Förresten, apropå skriverier igen, jag har hört att kommentarer inte fastnar här på sidan, några har lyckats, andra inte, och själv kan jag inte svara på dem. Så grattis till er som lyckats, jag vet inte varför det inte funkar för alla men jag är glad för de som slunkit igenom och hade gärna svarat om jag kunnat!

God kväll, och hjärtligt välkommen åter! Jag blir så väldigt glad att ni läser. :)


tisdag 29 januari 2013

Nordkust


Idag åkte jag direkt förbi men inte konstigt
man blev förvirrad, vadå PK?..

Så här fint är det när man passerat skylten, mot Moya
Det var ju sånt himla skrivande igår så idag tänkte jag göra det enkelt för mig och låta bilderna tala, men kort kan jag säga att jag åkte norrut igen, denna gång med (Santa Maria de) Guía som mål. Det är den näst nordligaste staden på ön, slagen endast av Gáldar som ligger en kraftfull loska därifrån. 

Jag hade tänkt ta den väg ned som jag körde upp igår men eftersom jag satt i andra tankar blev det istället via Firgas ut till kusten, sen småvägar vid sidan av motorvägen bort till Guía där jag gjorde en snabbvisit innan jag vände söderut igen. 


Sista biten upp var samma som igår, med ändringen att jag nu tog vägen över toppen istället för runt den, men det var inget vidare. 
Visst, naturskönt bland tallar och vulkanlämningar men jag kunde för mitt liv inte förstå hur jag frivilligt kunde köra så pass långt på denna dag 1 då jag ju tog den en bra bit upp efter Cruz de Tejeda. 

Måste ha varit ren förstadagsiver för det var mestadels rejält knaggligt oljegrus och hemvägen blev en riktig bromsfest. Nä, om väg 150 genom Pinos de Gáldar säger jag som Señor Kongo, fast tvärtom; Moto sí, bici no. 


Samma väg
Nu tycker jag i alla fall jag har hyfsad koll på norrsidan och vet när man helst ska åka var och vilken väg som är bäst för upp- respektive nerväg, så nu kan mina besökare få sig en fin tur även norrut om så önskas. 


På slutet blir det kanske lite tjatigt med alla solnedgångar men om man inte gillar såna kan man ju alltid blunda. 

iLuego!

Samma igen

Fler som tycker det är fint här,
de här står här och väntar på utsiktssugna

Vid Moyakusten kan man surfa säger kartan,
jag förstår varför

Där uppe är motorvägen

men jag fick ta mindre vägar mot Guía

Där var den igen, men nu var jag plötsligt ovanför

för att sen komma ännu längre ovanför

Härifrån ser man till Gáldar

Påfyllning i Montaña Alta på hemåtresan
- en tre mil lång uppförsbacke ungefär

En bit fruktkaka slank ner i farten

Vulkanrester i Pinos de Gáldar

Fin vy, men usel väg

Från utsiktsplatsen i Pinos de Gáldar

På hemväg, nedan Cruz de Tejeda

Nästan hemma, sista löpan ner,
den som är så jobbig uppför

Men den är faktiskt brant, och lång
insåg jag på nervägen

Och sen var jag hemma igen!

måndag 28 januari 2013

Locket är av! Färdriktning norrut

När jag väl kunde sätta iväg var klockan nästan två vilket inte kändes alls bra men magen ville inte åka tidigare helt enkelt. Det finns ett ökengammalt talesätt som säger "no foot, no horse" för att poängtera vikten av bra hovar på en häst, och även om magen kanske inte kan ståta som enda viktiga organ för en cyklist så är det ändå lite åt det hållet - det funkar inte om magen inte tänker samarbeta. Ofta har man ju för avsikt att sitta dubbelvikt några timmar.

Nåja, jag lämnade lite öppet för att kanske behöva ändra planen längs med vägen men tänkte åtminstone försöka. Jag skulle på upptäcktsfärd, dvs helt nya vägar och ingen riktig koll på någonting; hur långt, hur jobbigt etc. men vädret var fint och det var steg 1. Det är kallare på andra sidan berget så jag har väntat ett tag på klar himmel, det har varit några dagar med kallare vindar och över Tejeda som ligger inklämd mellan bergstopparna har det legat ett tjurigt lock som hållit temperaturen nere och solen utanför, men nu var locket borta med massa solsken och varmare temperatur som följd. 

Fint även mot Ariñez men det får bli en annan gång
Så, nyfiken på norrsidan och triggad av mina grannars positiva utlåtanden om Moya var det ditåt kosan styrdes. En tur som kräver att man först tar sig upp till Cruz de Tejeda, och jag tyckte det var precis lika jobbigt nu som första dagen. 

Väl där går det däremot utför, jätte jättelänge. Gott om tid att noja över tillbakaresan alltså men nu var det bara att stå sitt kast, och ner till Valleseco kom jag precis lagom till att kyrkan på torget öppnade portarna. Jag kände mig dock lätt jäktad så jag fick ta mina Ave Maria i farten och fortsatte norrut mot Firgas. 

Det var snabbt gjort för det var bara utför det med, och jag insåg att det här skulle bli många timmar hem. 
Kyrkan i Valleseco öppnar

Från Firgas var nästa steg Moya, och här blev det lite snopet. Just där jag hade tänkt att svänga in satt en stor skylt; vägen stängd längre fram. Inga alternativ och inget mer. 

Men vaf.. Mitt enda hopp om hemvägen var ju att den andra vägen kanske var lite mindre jobbig på nåt magiskt sätt, och dessutom trist att behöva vända av en sån här fånig anledning. 
Så jag rullade ner till en bensinmack och hörde mig för om det verkligen kunde vara så illa som det verkade. Och det var det ju. Nej nej sa han, det går inte, vägen är avstängd, där går inte att åka. Och alternativet att fortsätta ända ut till kusten nästan över Arucas innan jag kunde hamna på rätt spår igen fanns ju bara inte, då skulle jag ju komma hem imorgon. 
Till höger ser man "pluppen" dvs La Isleta,
öns nordligaste punkt norr om Las Palmas

Just som jag motvilligt accepterat att hemvägen skulle bli samma väg tillbaks igen, och att Moya skulle utebli så kommer en väderbiten gubbe modell Lasse Kongo in, och han säger att det går att komma förbi med cykel. "Moto no, bici sí." Jag ställde lite kontrollfrågor för man brukar ju inte stänga av vägar bara på skoj men han stod fast vid detta och dröp sen av typ mitt i en mening. 

Så nu hade jag kontraorder att gå på men jag bestämde att den mest solbrända av dem var auktoriteten på området. Äh fasen, live a little liksom, våga chansa. Jag var ju ändå sen så vad skulle det spela för roll om det blev ännu senare. 


Här gör de vatten som hälls på flaska
Så mot Moya med beslutsamma tramptag och det var åtminstone väldigt tjusigt. Sen kom stoppet, men señor Kongo hade rätt - det gick att slinka förbi med cykel och förutom att vägen inte var sopad och det låg lite grus och tjafs så var den alldeles utmärkt. Jag vågade inte ropa hej förrän jag kom till nästa stopp, men även detta gick att forcera och så var jag ute på öppen väg igen. Seger! Mot Artenara. 

Vägen från Moya gick nog uppför hela vägen till Artenara men behagligt och i fantastisk natur så det var faktiskt inte jobbigt. Eukalyptusskogen gjorde att det snarast kändes som en spabehandling och jag kom på att jag läst någonstans att turistnäringen på kanarieöarna började som tillflyktsort för lungsjuka vilket var lätt att tro på i de här trakterna. 

Om det varit kallt på vägen ner till Firgas så var det perfekt nu, ljummet och precis lagom skuggigt för att hålla den värsta svetten borta. Undan gick det också för det var bra väg och jag började tro att mina farhågor om nattkörning varit helt i onödan. 

Vy från Moya, precis innan vägavstängningen
Jag övervägde att åka över toppen istället för bort till Artenara som planerat, när toppvägen nylagd och brant dök upp som alternativ, men så kändes det som att klätterklättring kunde få vänta idag och jag fortsatte runt berget enligt plan. På skuggsidan var det kallt och ingen höjdarväg men den biten var så pass snabbt avklarad att det inte spelade någon jätteroll och strax efter Artenara blev jag omkörd av mina grannar som vinkade frenetiskt genom bilrutan, och innan de väl parkerat klart och kommit ur bilen så var vi hemma samtidigt. 

Stängt var det här
Det firades med en öl på terrassen, som i mitt fall istället blev en mix av sojaproteinshake med chokladsmak och Gofio. De funkar alldeles utmärkt ihop smakmässigt och dessutom tror jag lite kolisar var på sin plats, för jag hade ju inte stannat något längs turen utan bara kört, dock med persikojuice i ena flaskan. 


På terrassen kom mörkret och kylan men i hemmets trygga vrå känns ju sånt helt OK och vi passade på att ljuga om lite stjärnbilder innan det var dags att bryta upp och gå ner och ta tag i mat o dusch, allt det där. 

Och sen dess har jag suttit här och författat. Jag som inte skulle bli sen. Nåja. Rom (igen) byggdes inte på en dag, och vilken bra dag jag har haft. Imorrn blir det ännu längre norrut eller en lunch i Mogán, det återstår att se. God natt!




Och från andra hållet också

Men utsikten var inget fel på

Och inte själva vägen heller, här fortsätter den norrut

Vägen upp från Moya, gott om eucalyptus

I Fontanales har man kommit en bra bit upp,
fin kyrka också

Här var det finväg, och runt kröken rena
Sound of Music-vidderna

Ytterligare en bit upp var det tallar med skägglav istället

Nr 28 igen, jag är förföljd

Här vare utsikt

I Artenara byggs nåt konstverk

Så här ser Artenara ut när man kommer ovanifrån

Men mest är nog stan känt för jesusgubben,
syns på toppen, denna gång sedd framifrån