Skiftbyte

Eric ut, Carl in. Fast innan dess har det nog hänt nånting mer sen sist, även om det är en viss likhet dagarna emellan allt som oftast. 

Den kom fram! Vit, men inte kritvit

Men till exempel lyckades jag visst med informationen till spanska postverket för en dryg dag senare var styrtappen på plats. 

Det kostade en slant att lösa ut den men då kom den å andra sidan levererad med ett leende ända fram till dörren och jag ser det som att jag fick en trevlig spanskalektion för de drygt 18 extra pengar jag fick ge för att få packa upp min nya leksak.

Dock var den "fel" vit och jag funderar på att sätta den på crossen istället men det får vi se, sen.

Tre trevliga holländare träffade vi i Santa Lucía

Efter en tvåtimmarsfika; dags för hemfärd

Full fart mot molnbanken

Molnen "rann" liksom över berget,
jag bor i en häxkittel..

I torsdags blev det en tur till Santa Lucía och en låång fika där då vi kom i slang med tre holländare som var ute och brände runt på mountainbike. 
Erics förmodat knäckta revben var något av ett bromsande inslag i tillvaron men med en näve värktabletter av varierande kvalisort gick det åtminstone någotsånär till och från. 

Erics fredag såg mest ut såhär

På fredagen dvs igår var dock måttet rågat och min vingklippte vän fick slokörat vända hem igen när det tog stopp redan tio minuter hemifrån. 

Jag trampade därmed vidare själv och hann inte längre än första krönet förrän jag träffade på holländarna från gårdagen igen. Vi slog följe ett tag mot San Bartolomé, precis lagom länge för att jag skulle hinna se en av dem närapå köra ihjäl sig och någon minut senare dök Matti upp med delar av nållåttagänget så jag slog till på en helomvändning och hängde på uppåt igen. 

Jag däremot fick beskåda raka led genom Mogán

I Ayacata blåste knivar och nordanvind men ju längre ned vi kom desto skönare blev det och i Mogán var det varmt och gosigt värre. Inte alls lockande att vända upp mot kylan igen men efter en snabbvisit i Mattis nya bo och en fika på stan så var det dags för hemväg. 

En bit upp träffade jag på Leffe som var på väg ner efter en liten bonusvända, så nu hade jag träffat nästan varenda kotte av bekantskaperna på ön. 

Artiga stockholmsgossar

Vägen från Mogán är fortfarande lika slingrig

Hemvägen var rätt odramatisk, en massa svängar och kyligare för varje höjdmeter men utan några större missöden annat än ett och annat kraftord när isvindarna försökte blåsa över mig på sydsidan av berget igen. 

Väl hemma fanns det dock varmvatten, färdig mat i kylen och allt som gör livet puttrigt (vin, choklad och pratsjukt sällskap), och då går ju eventuell glåmighet snabbt över.

Idag tog jag en kort sväng medan Eric packade ihop och åkte på min första punka bara för att jag för en gångs skull hade en tid att passa, men hann ändå hem för att vinka av och hann knappt hänga ut tvätten innan nästa gäst dök upp i dörren. 

José Antonio som levererat hit honom passade på att fixa elen som pajat igen, vilket gett att vi bara haft varmvatten en trappa ned de senaste dagarna, men med tåten lagad och en liten förmaning att jag nog behövde stänga av elementen lite då och då (jomen det är ju kallt och blåsigt ju..) så brummade han iväg och jag och Carl tog en lunchfika på terrassen och njöt av utsikten en stund innan vi tog en testtur till Ayacata och fortsatte jäsa i solen där. 

Just avklarad middag och genomgång av möjliga turer har Carl gått upp till sig för att sova ikapp lite och jag tänkte nog snart göra detsamma. Han ser alldeles för pigg och entusiastisk ut i uppförsbackarna för att jag ska våga fuska med sömnen. 

Rosen har fått en jättestor kompis i källaren.
Husse sover, han får vara med en annan dag.