Besökstider!

Så mycket mer mandelblomsfestival blev det inte, jag passerade med stor svårighet hela halabalot en gång med cykeln men tyvärr blev det inte mer än så. Det har varit stort pådrag hela helgen, men jag hade ju besök på ingående och prioriterade det helt enkelt.

Solig lunchfika i Bartan

Igår hade jag tänkt vila benen för att vara lite fräsch och orka jaga Eric uppför berget, men när det pep till i mobilen på morgonkvisten och det plötsligt fanns chans på en lunchfika i San Bartolomé var jag såld redan innan hello och pep iväg till Ayacata för att möta upp Matti med kompis för gemensam vidare färd. 

"Jag har bara tid en kort fika" sa jag, och satt sedan gott och väl i 1½ timme innan jag faktiskt hade hunnit få lite bråttom tillbaka. Så där är det när man har trevligt.

Tanken var sedan att ta bussen till San Mateo där jag skulle möta Eric men när jag kom upp till Tejeda var det fullkomligt proppfullt med folk både i stan och på busstationen, så jag bestämde mig snabbt för att cykla istället. Aldrig att jag ville trängas på en buss och kanske tom riskera att inte ens komma med om den var full. Så jag snitslade hem genom den fullkomligt överfulla staden och fyllde flaskan istället, och fortsatte sen norrut. 

Fullt i byn helt plötsligt!

Mycket traditionell underhållning

Lite synd, delvis hade jag sett fram emot att sitta på bussen och kanske se nån annan gneta upp för berget för en gångs skull, men också för att vilodagen plötsligt frös inne, det är en dryg timmes cykling till San Mateo och med förmiddagens tur så blev det nog tre och en halv timme i sadeln. 

Nåja, inte så jobbiga timmar åtminstone och till San Mateo kom jag i god tid och hann titta lite på frukt- grönsaksmarknaden och köpa ett par asfula skor att gå i just där och då istället för att halka runt i cykeldojorna, samt sitta en bra stund i eftermiddagssolen innan Eric dök upp med sin hyrbil som tydligen hade varit lite av en utmaning att få loss. 

Här fanns en massa fin frukt, grönt, ost och annat
lokalodlat och -tillverkat

En sån här vill jag ha hemma också

Efter lite handling och hemfärd, cykelskruvning, matlagning och ett par skvättar vin var klockan plötsligt halv två och det var läge att ställa klockan på sovmorgon.

Idag kom vi således iväg rätt sent, och vi bestämde oss för en hyggligt mastig tur - samma som jag körde på födelsedagen minus min bonusvända innan fikat. Så ner den imponerande slingervägen till Mogán och via kusten till Arguineguín, upp över Soria och sen hem. Det betyder en hel del klättring och Erics första dag var ingen mjukstart, men han tyckte heller inte att det behövdes. 

Vi fick förresten åka runt Tejeda för att ens komma ut ur stan - vilket pådrag! Hela ön hade visst bestämt sig att fira mandelblomningen och den här stilla lilla byn var plötsligt ett massivt trafikkaos - först några kilometer bort började det kännas lite mer som vanligt och vi kunde ägna koncentrationen åt att parera vindbyar istället för trafik, för att sen övergå i avancerad kurvtagning ner till Mogán. 

Kusten bjöd på motvind och jag erbjöd storsint min nyanlända gäst ett "herrarna först" vilket antogs utan knot och jag fick snarare rycka ordentligt i tygeln för att få stopp på ekipaget innan vi hade passerat hela Arguineguín där jag hade planerat lunchstopp. 

Väl inbromsade satt det dock som en smäck med en paus och vi hittade ett utsökt ställe med solig uteplats som det var rätt svårt att slita sig ifrån, men det var bara att bita ihop och styra mot klättringen upp till Soria. Och väl där har man ju en bit kvar så lite väl sent och mörkt och kallt hann det bli men desto skönare att komma hem sen då. 

Ön bjöd upp till dans idag och bjussade på stark vind, blöt dimma, strålande sol och allt däremellan, och då turen i sig är en salig röra av slingriga vägar, kust, karga berg, djungelgrönska, tallskog och några städer så tror jag Eric har fått en hygglig bild av hur varierad konfekt den här lilla pralinlådan erbjuder. 

Klättringen till Soria kräver lite pannben
men kanske ännu mer lårben

Tur att det finns gott om båda,
med ett leende dessutom

Ser stark ut

Imponerande vidder, inför sista stigningen

För övrigt mötte vi på Arne längs vägen med sin kompis, de hade startat tidigare och lite mjukare och var på väg till sin hotellpool i Puerto Mogán när vi fortfarande hade flera timmars cykling kvar. Planen är att vi ska ses imorrn och köra en sväng allihop, vi får se hur vi får ihop det – även om vi nu har en bil att tillgå så är tanken på att slingra sig ner med bil de här vägarna inte alls lika lockande som att göra samma sak på cykel. 

Det får nog bli en kompromiss nånstans halvvägs. Det bestämmer vi imorgon.