Carl är kanske ännu vassare klättrare utan cykel så han passade på att känna på berget |
Specialmixen apelsin, papaya & banan satt som en smäck |
Carl v.2.0; Nu med rakade ben. Det går undan. |
Här kan man räta ut sig en stund innan man fortsätter klättra mot Artenara |
Från Artenara jagades Carl av en vägskylt |
..men han hann undan |
När det står så här i rondellen är man nästan hemma |
Och efter en sån tur kan man få vara rätt nöjd! |
Inte så imponerande
kanske men juicen var bra och vi fick en skön stund i solen.
Väl framme i San Nicolás
var allting sedenligt söndagsstängt förutom baren där alla lokalfyllon hängde
så den fick det bli.
Både klientel och personal var rätt ordentligt slitna men allt som kom ut ur köket var helt utan anmärkning, så förutom att det var totalt omöjligt att förstå vad någon sa (försökte säga?) så var herrarna både vänliga och artiga nog att lösgöra ett bord åt oss.
Både klientel och personal var rätt ordentligt slitna men allt som kom ut ur köket var helt utan anmärkning, så förutom att det var totalt omöjligt att förstå vad någon sa (försökte säga?) så var herrarna både vänliga och artiga nog att lösgöra ett bord åt oss.
Så ordentligt påfyllda kunde vi ta oss an andra
halvan av turen, den är lång, klättrig och lite knagglig men hem kom vi utan
större problem och hann till och med ta ett par öl på terrassen innan solen
slank ned bakom berget.
En rejäl start för min nyanlända gäst med andra ord men
vilken smakstart; sol hela dagen och inte alltför hård vind, och så mycket naturupplevelser
att han faktiskt redan slocknat.
Kanske jag skulle följa det exemplet, någonting
säger mig att den här veckan kommer innebära en och annan långtur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar