Mysåka

Ny dag, solen sken från start och efter lite sovmorgon och mjukstart hemma pös vi iväg i relativt makligt snacktempo och kom precis lagom för att möta upp Matti, Valentino och Jose i Ayacata för en kaffe på stammisfiket (jag bytte aldrig förresten, bad att få den lagrade osten istället, så kan man också göra). 

Valentino visar Gaultiers vårkollektion

Hela ligan i Ayacata

Till topps!

Alla ler - inte så jobbigt mao.

Tyngst utväxling - först upp.
Vinnande koncept? 

Dags för nedfärd; skalplagg på

Liten avstickare in bland äppelträden.
Eller var det päron?

Hemfärd genom skog och vulkanområde

Bara en ovanligt snygg sockerpåse

Sen blev det en topptur i finområdena runt Roque Nublo och ovanför och så ned igen, allt i godan ro eftersom det var vilodag för vissa och 39-25 utväxling för andra. 

Åter i Ayacata vinkade Henrik av och fortsatte hemåt för en fika med Åsa medan vi andra fortsatte ner mot Mogán. Jag hade ju mitt kraschade hjul att hämta upp och ett lånehjul att återlämna, så efter lite uppfräschning av det lånade och remontering av det kraschade samt en långfika hos Matti fick jag motvilligt inse att det började bli dags att vända hemåt. 

Ön visade sin finaste sida och bjöd till med både ljum temperetur och medvind genom bergen och hade det inte varit för avsaknad av bakbroms och ett tillförlitligt hjul hade det nog gått riktigt snabbt, men innan jag var hemma hann det bli både kallt och mörkt och det lånade starkare framlyset kom väl till pass. 

Väl hemma var dock middagen förberedd och en ordentlig skåp- och kylskåpstömning senare var man ju både mätt och varm och smålullig. 

Imorrn är det dags att packa ihop och vända hemåt, vilket känns helt overkligt, det här är ju mitt liv nu. Ska jag bara lämna det, bara sådär alltså? 

Ja tydligen. Men innan hemfärden tänkte jag klämma in en liten cykeltur till, och förhoppningsvis tänker ön ligga kvar, så jag åtminstone kan återvända snart igen.

Jag filar lite redan nu på hur det ska gå till. Fortsättning följer mao.