Hemma igen. Italien nästa!

Jaha, nu har jag varit hemma i några dagar. Stockholm bjuder sol för första gången på en månad - minst, låter det som på folket här men första tiden var ändå rejält tung. 

Hävare stängt värre. Kaffet fick vänta. 

En sista morgonbild på vägen hem mot mig

Dags att åka hem, suddiga men bekanta figurer

..skulle med samma flyg tillbaka

Nu ser utsikten ut såhär, från mammas balkong

Men i april kommer den förhoppningsvis se ut såhär!

Då är det Italien som gäller, med Mats & Margit
(fast på bilden är det Mats och Uffe)

Runt Bergamo bjuds rätt spektakulära vyer

Och snyggare pizza har jag nog aldrig sett.
Jag äter ungefär 1 per år, den här var ett bra val.

Kaffet är faktiskt bättre i Italien,
ganska mycket dessutom.

Cykelfikan kan alltså bli en rätt rejäl höjdpunkt

Så här ser jag ut i italienskt ställ

eller kanske såhär, i Magits regi.
Hoppas vi ses!

Nu går det lättare, det är kul att träffa alla härhemma igen och det finns andra roliga saker att se fram emot, som att åka och hälsa på mina slalomskidor som tålmodigt väntat i Romme medan jag varit borta till exempel. Så dit bär det på lördag, bara för att nämna något.

Sista dagen på Grancan hann jag med en morgoncykel innan avfärd, andades in berget ordentligt för att få med mig lite känsla hem och filmade några snuttar som jag kan ta fram när "hemlängtan" blir alltför svår. 

Nåt sista kaffe fick jag dock inte, fiket var tvärstängt så dags, har aldrig sett det så lugnt där. Men kaffe kunde jag ju få hemma och jag hann väl precis vinka av Åsa och Henrik, äta klart frukosten, packa ner cykel och tömma huset innan José Antonio kom och plockade upp mig för färden mot flyget. 

Resan hem var dubbelt ångestladdad, förutom det uppenbara i ren separationsovilja var det även en massa krängande på planet, som flyttade sig ur jetströmmen eller vad de nu sa, och nånstans mellan 20 och 30 så slutade jag tycka att sånt skuttande var roligt så med en släng av dödsångest satt jag och bet ihop och undrade vad i helsike jag gjorde där. 

Uppenbarligen kom jag ju ner ordentligt i alla fall och tankarna snurrar nu hur jag ska få till nästa tur och när den kan bli. Hur kan den bli ännu längre utan att jag för den skull tappar all form av kredibilitet här hemma, jag vill ju gärna ha åtminstone en fot kvar i arbetslivet,.. såna saker. 

Jag lovar att återkomma när det börjar klarna, så kan den här bloggen få förnyat liv. Med nya tips, funderingar och insikter om min världens bästa cykelö.

Innan den returen ska dock Italien bli ordentligt utvärderat - inte mindre än fyra resor är redan inbokade i regi av Margit Cykel, och med tanke på hur bra allting var sist så ska det bli ett sant nöje och rejält spännande äventyr att få hjälpa Mats med hans grymma resor till Lovere med omnejd. 

Bergen i norra Italien bjuder utmaning även för riktiga klättergetter, och säga vad man vill om min älskade kanarieholme, men käket i Italien är onekligen snäppet vassare, och kaffet på en helt annan planhalva. Vyerna och vidderna är imponerande även där och hårnålar kniper minst lika bra på italienska, så det finns all anledning att se fram emot våren och hela det kommande året.

Det är troligt att jag kommer skriva något även därifrån så den som gillat läsningen här kan gärna titta in igen framåt april, då första italienresan går av stapeln. Jag lär väl länka härifrån till var jag kommer skriva någonstans om det.

Så välkommen hem för min del, och välkommen åter till er! Nu hemfaller jag åt gym och jobb, slalom på helger och så småningom vårcykling av alla de slag, när vädret tillåter och andan faller på, men så mycket om det har jag inte att berätta så till nästa resa lär det vara rätt lugnt här.

Jag pluttar in lite bilder från senaste italienresan som avslutning, för den som är nyfiken på hur det kan se ut där. Kanske vi ses där till och med? Kan bara och endast mycket varmt rekommendera den saken. 

iHasta luego! 
(eller kanske ciao!)

Fia