Full rulle igen!

 

En lunch för atleter i Soriadalen

Vilken glädje! Styrtappen kändes helrätt från start och när jag väl trökat mig ner på frambromsen till Mogán och kunde byta till ett helt hjul och dessutom lyxa till det med ett nytt däck så kändes ju Rosen riktigt pigg. 

Märkligt hur fort man vänjer sig, sen igår hade jag redan vant mig vid ett opålitligt hjul och bara frambroms och anpassat körningen därefter, men med allt nytt grejs på plats blev det ordning på torpet och blandade fartlekar hela vägen till Soriaskylten där vi vände och tog en fika innan åtminstone några av oss skulle fortsätta uppåt och klättra hem. 

Carl lämnade nästan hela sin socker-nötkaka orörd
han sa sig ha fått diabetes efter första tuggan

 
Solen gassade hela dagen och efter tempoökningar på platten och en ordentlig klättring i smällvärmen var det ljuvligt att komma hem till den fortfarande soliga men betydligt behagligare terrassen. Idag körde tom Carl kortärmat till after-biken. 

Jag kan inte nog tacka alla som hjälpt till att styra upp efter mitt lilla hjuldebacle igår, men tack tack tack, ni är toppen allihop. 



 


Micke ville krama hela världen?
Tror nästan omfånget skulle räcka



Redo för avfärd; dirt-killarna söderut,
Carl och jag upp till Höga Berget igen



På toppen vid Presa las Niñas sitter denna lilla gubbe
nästan jämt. Idag köpte vi en stor flaska vatten

..och då bjöd han på varsin banan.
Så lämpligt, brist på energi var det gott om