Dansa, pausa

Fast egentligen i omvänd ordning; först lite vila sedan hårt slit.

Lördag: lättsamt

I lördags var det nytt skiftbyte, Carl åkte hem och nya vänner kom. Själv tog jag semivilodag och rullade ned till San Bartolomé och lunchade alldeles för mig själv, och stannade även för en kaffe i Ayacata. Mycket behagligt, sol var det också.

Kvällen ägnades åt middag och häng med nyanlända gäster, och som tur var blev det en relativt tidig kväll. Energin skulle komma att behövas på söndagen.

Söndag: starka grabbar i seg backe

Söndag morgon var det upp med tuppen, ett halvhjärtat försök att äta frukost så dags och så iväg strax efter 8. Solen är uppe då men det är på snöret. Dock var det varmt och såg ut att bli en kalasdag så jag gasade glatt järnet (eftersom jag som vanligt var sen) mot Mogán för vidare färd mot Agaete.

Gasandet gick visst vägen för jag var först på plats, men en efter en trillade det in cyklister och snart rullade vi iväg i en liten klunga på fem; Matti, Valentino med brorsan Jose och träningskompis Ulises. Och så jag då.

Vägen till San Nicolás börjar ju kännas bekant men därefter var det nytt för mig. Vi fortsatte mot kusten och körde längs med den så gott vägen tillät.

Valentino vet hur man får backen att se brant ut
även på bild alltså

Det var en rätt jobbig backe som segade sig upp kilometer efter kilometer dessutom i relativt hygglig motvind så efter en stund gav jag upp jagandet och körde mitt eget tempo vilket visade sig vara detsamma som Joses, så vi hade sällskap upp för backen och jag passade på att öva lite spanska. Det passar ganska bra i uppförsbacke - man vill nämligen inte prata så mycket, vilket gör att jag hinner tänka i lugn och ro på vad jag ska säga och även vad som svaras tillbaka. Mycket klurigt.

Ända fram till Agaete körde vi inte, delvis skulle några hem och jobba och därtill var inte vägen så rysligt spännande så några km efter Andén Verde var det vänddags, vilket passade perfekt för precis då rullade det in dimma som vi dock snabbt lämnade bakom oss.

Brant utför vare här

Nedför backen blev det uppenbart varför den känts så jobbig att ta sig upp för - den var jättelång och väl nere var jag överraskad att det inte känts värre.

Tur då att det var fikadags och vi tog en liten avstickare till Puerto del la Aldea som visade sig vara en jättefin plats som bjöd på hav, storslagna vyer och en fin liten båthamn som vi åkte ned i kort och tittade på.

Titta! Vinkaren igen!

Efter fikan tog vi gamla vägen tillbaka genom San Nicolás, den var slingrig och brant och solen stekte ordentligt, så vägen upp var rejält svettig av flera anledningar, jag tror nästan hettan var värst men det var en utmaning även själva backen i sig.

Väl uppe på höjden var det dock en storslagen väg tillbaka och ännu en gång var jag förvånad att vi klättrat så långt på vägen dit.

Bara glada gossar - inte jobbigt alls

Tillbaka i Mogán igen – efter en punka som påminde om den jag fick här om dagarna men på Joses cykel denna gång var jag rejält less på att köra utför. Redan halvvägs hade jag nog börjat fuska med både stil och finess och det kändes som jag körde lite hur som helst in i kurvorna och mest bromsade lite på måfå.

Här, fast efter nästa krök, vände vi

Så väl nere bestämde jag mig för att cyklingen fick räcka för dagen, och jag hängde med Matti ner till playan istället för att trampa hem.

Jag köpte en ful badbralla på vägen som fick matcha sportbh:n – det fick duga, folk ser ju ändå ut lite hur som helst på stranden så jag var knappast värst.

Kändes oerhört exotiskt att bada och vara på stranden, märkligt nog kanske har jag knappt tänkt på att man kunde göra sånt här.

Dimman kom smygande

Lite bad och slackande senare tog vi oss mödosamt upp till Mogán igen där Matti var en ängel och fixade både mat och husrum, så hem åkte jag först idag, efter en ansenlig mängd mer slackande och en frukost vid lunchtid på terrassen.

Tror nog jag slog något slags långsamhetsrekord på väg hit, men hem kom jag och det var kul att komma hem till kompisar och förnämligt nog hade vi mat färdig sen sist, så kvällen har varit väldigt trevlig och lugn och skön. Nu är det sen länge dags att sova, imorrn blir det lite rappare cykling igen.

Väl mött!