Pang boom krasch

Ja det låter mer dramatiskt än det var kanske men en fälg kortare blev jag idag när mitt däck valde att hoppa av i farten på vägen ner mot San Nicolás som ju är lite racklig. Men dit kan vi återkomma, tiden går så in i hoppsan så jag får backa lite först.

Från min topptur i tisdags,
Roque Nublo, nu på nära håll

I tisdags började vi köra norrut mot Moya men fick snabbt ändra oss. Redan innan Cruz de Tejeda var dimman genomtjock och dyngsur, motvinden stenhård, kylan påtaglig och sikten helt kass.

Så ner igen och söderut - redan i Tejeda var det klart och i Ayacata var det sommar. Snabba kast. Efter en fika på stamhaket för att lugna nerverna lite fortsatte vi till San Bartolomé och tog en långlunch i solen. Det kändes helt absurt att morgonen och eftermiddagen var upplevelser från samma dag men så är det här i bergen ibland. 



Teide på Teneriffa skymtar i fjärran

På eftermiddagen fick jag finbesök av Matti som också fått hit en ny lekkompis, Micke. De var ute och såg sig om med bil, och passade på att informera om sin plan för morgondagen; en tur till San Nicolás som vi var välkomna att hänga med på. 

Så fick det bli, så imorse fick vi masa oss upp lite extra tidigt. Himlen var klarblå från start och lovade finväder hela dagen. Inte illa.

På mötesplatsen 1½ timme bort stod sedan inte bara Matti och Micke utan även nya bekantskapen poliskonstapel Valentino med sin bror, så vi var ett helt litet gäng som surrade och snurrade vidare västerut. 

 

Hemma var det lite dimma igen

Allt gick hur fint som helst tills mitt däck bestämde sig för att tacka för kaffet mitt i en utförslöpa och ett rejält pang senare var bakfälgen både sned och rejält bucklig och full med fula jack. 

Det var ju dumt. Mitt ute i ingenstans. Men med gemensamma krafter, ett vägräcke, en bult som hittades på vägen samt ett antal olika stenar att slå med så var fälgen någotsånär tillrättad och jag bestämde mig för att chansa på att den skulle hålla, stärkt av grabbarna som höll med. Att vända tillbaka kändes snöpligt och jag tänkte att det nog var mer uppför om jag fortsatte framåt, och det var ju att föredra. Hellre gneta än bromsa. 

Idag; växelrassel - gillas inte

Dessutom ville jag ju åka vidare så jag släppte upp bakbromsen från min skeva fälg och så var vi på rull igen, dock utan våra spanska vänner som behövde åka hem och jobba.

Så lite försiktigare än vanligt utför och med betydligt mer kraft på frambromsen men annars väl fungerade och helt klart över förväntan. Carls välriktade smockor med synnerligen okonventionella verktyg (citat: Trust me, I'm a mechanical engineer) hade gjort susen.

(Bilderna från spektaklet hamnade i botten för dem fick jag lite i efterhand och den är inte alltid helt smidig att jobba med den här Blogger..) 



Hela bandet, på väg mot San Nicolás

Vi fick stanna och fika i San Nicolás och en gång till i Artenara så det blev en lång, händelserik och synnerligen trevlig tur till slut. 

För att återkoppla till rubriken kan jag ju såklart känna lite fanfanfan att fälgen skulle gå åt fanders men å andra sidan är det ju en i övrigt perfekt värld just nu, även om en slang känner för att xplodera sig. Och det räcker nog nu men jag slutar när jag vill. (Den som fattar fattar, andra fattar ingenting men det är okej det med.)

Och dessutom, som ett lyckligt slut på sagan så hör och häpna väntar genom Valentinos försorg redan ett lånehjul hemma hos Matti. 

  




Solig fika i San Nicolás



Väl hemma igen från cyklingen hade de stött på varann nere på byn, där Valentino var ute och cirkulerade. Så han stannar till med polisbilen och sträcker ut - ett bakhjul. Som jag kunde låna. Jag behövde inte ens fråga snällt. 

Vilka vänner och fina människor va, helt otroligt. Så casa Matti i Mogán är anhalt número uno för morgondagen, och därefter ska vi klättra upp till Soria. Men det är imorgon det, nu ska jag ner och skruva på min nya styrtapp. 

God natt!




Därifrån går det bara uppför i några timmar





Så vi fikade igen i Artenara



Där var så skönt att jag kunde ha stannat

Men grabbarna ville visst hem,
dessa hade ju dessutom en bit kvar



Tur det är mest nedför ända till Mogán





Själva var vi ju nästan hemma redan,
och det firades med en öl på terrassen



Strålande sol hela dagen, bara en liten molnklutt
låg i bergen men då var vi ju ändå hemma



  



Rocket science engineering



Skulle det här gå att fixa?



Verktyget för fälgupprätning var misstänkt
likt det jag öppnade mandlar med för ett par
veckor sen.. Mångfacetterat!