måndag 11 februari 2013

Flygande kilometer

Idag var det dimma. Ordentlig mjölk flöt över hela ön men däremot varmt och gosigt redan på morgonen även här uppe i bergen. 

Sardina. Det blåser!
I Playa Inglés var det så här tjusigt
Det kändes mao onödigt att ta de mest sceniska vägarna just idag och vi styrde mot Santa Lucía för en fika och vidare färd mot kusten. 

Dimman lättade och varken vyer eller väg behöver skämmas för sig på väg mot Doctoral. Med vinden i ryggen gick det i god fart längs bergväggen och det är fortfarande lika fnissigt skoj att släppa på lite i kurvorna där, de är så inbjudande och lättsamt lättsvängda att man gott kan bjuda sig själv på en åktur. 

I Sardina gjordes ett stopp för flaskpåfyllning och jag var lite orolig för att få åka vidare själv därifrån, utanför affären fanns nämligen risk för att blåsa bort men Carl stod lyckligtvis kvar när jag kom ut. 

Ännu lyckligare var att det blåste åt rätt håll, och inte lite heller. Återigen gick vägen till Playa del Inglés helt utan ansträngning i över 60 blås och efter en kort sightseeing satte vi oss för en mackfika där innan färden fortsatte uppför. 

Cruz Grande, snart hemma.
Ser nästan lite medtagen ut?
Så ja, bättre. Roligare när man är två
På kvällen kom mjölken tillbaka.
Bara 10 minuter kvar hem
Carl blev jätteglad när han tänkte på ölen som väntade
Till skillnad från förra gången hade vi dock väderåvindgudarna med oss idag och vägen hem tog 50 minuter kortare än det tog mig sist. 
Den här gången helt utan fula ord.


Väl hemma efter en snabb tur till mataffären satt vi bort resten av kvällen i mörkret på terrassen, med nötter, öl och en himla massa stjärnor att glo på. 

Det var ovanligt nog fortfarande behagligt ute och ungefär exakt precis vad vi hade ork kvar för. 

Tur det fanns rester att stoppa i micron, det var precis lagom lättlagat idag. (dvs asaskitlättlagat - Timo fattar ;))

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar