Fatagalunch och Santa Lucía

Idag har det varit väldigt varmt och väldigt trevligt. Mamsen tog bussen upp i bergen på förmiddagen och knatade runt där tills jag dök upp med tungan runt styrstammen, så vi kunde äta gemensam lunch.

På väg upp mot Fataga. Här passeras
"indianfarmen" dvs lokalbefolkningsmuséet

Första anhalten, här är en utsiktsplats

Inte illa, efter alla år fick jag anledning att stanna i Fataga, mer än bara för att fylla flaskan på macken alltså.

Fataga är en ultrapittoresk liten by som är väl värd ett besök, full med små konstkyffen om man går in bland husen, och min tortilla española var dessutom veckans bästa, på Restaurang Labrador.

Sen åkte mamma ner och jag fortsatte upp, mot Bartan igen men denna gång med sikte på Santa Lucía. Vägen dit var nylagd och överlag (förutom bitarna jag nämnde i förra inlägget) är vägarna faktiskt ovanligt fina till och med för att vara här. Ja, efter EU-inträdet alltså. Som cyklist är man extra tacksam.

Det var som vanligt kittlande skoj att ta sig ner till Sardina/Doctoral, eftersom vägen från Santa Lucía är vindlande och lättåkt, och lyckligtvis hade jag även medvind från Doctoral en bra bit hem. Det blåser nämligen något vansinnigt mellan flygplatsen och Bahia Felíz ungefär, så ”inte motvind” längs den vägen är nästan en förutsättning för att komma hem alls. Med medvind går det däremot över 50 på platten, lätt, även med kompakt.

Så hemma igen var jag rätt osliten för en gångs skull, och tog en sväng till poolen innan allt annat som ska göras, och imorrn åker mamma hem så vi knatade ner till Faro och käkade där. Uppstigning för avvinkning kl astidigt imorrn, så nu är det gonatt!