Ayacata via Soria

Andra turen blev lite längre, på lördagen var jag ledig så då hade jag tid med lite ordentligare utflykt.

Där framme syns en välbekant skylt..

Jaha, Soria ja, då var det dags att börja uppför

Sen har man en god bit av uppförsbacke..

..tills man når toppen av första etappen.

Började trampa uppåt berget igen men ångrade mig och vände neråt istället, med sikte mot Arguineguín.

Dit kommer man via kustvägen, som slingrar sig intill Atlanten, men en bra bit ovanför oftast. Så det är lite backigt men ändå bland de plattare turerna här på ön.

Framme i Arguineguín vänder man gärna inåt landet, och kör den plattaste delen av dem alla, ca 12 km med bara någon procents lutning uppför. Tills man kommer fram till backen, då blir det lite brantare. Det står så på skylten, och det känns i benen.

Väl framme i Barranquillo Andrés vänder man helst vänster rakt upp i skogen, och får ytterligare några procent till buds. Här är det skönt med alla möjliga lätta växlar, och har man kommit hela vägen upp så är man nu på god väg mot Ayacata, men ändå är en bra bit kvar. Dock inte lika brant men rätt seg, och stundom dålig väg.

Förbi sjöarna Presa las Niñas och upp upp upp ända tills vägen delar sig… då är man framme och kan ta sig en fika. Innan dess får man ta det som finns i flaskorna eller suga på en aloe vera längs vägen, för så många caféer finns inte sen man lämnat Barranquillo Andrés, om inte apelsingubben står på sin plats förstås.

Det gör han oftast, men inte i lördags för då var han med sin fru till tandläkaren – hon skulle fixa med implantaten, fick jag veta på söndagen när han var åter i tjänst J. Nåja, uppe i Ayacata slängde jag ned mig i en välbekant plaststol på Casa Melo och njöt av eftermiddagssolen och att vara tillbaka, och träffa personalen som alltid är på plats.

Två kaffe och en glass senare trampade jag upp till toppen innan nedförsbacken mot Tejeda, men vände där för det började bli dags för återfärd. Hem går det lätt, lite dålig väg i början som sagt men väl förbi den så är det bara att njuta i fulla drag, och ett tag senare inkl några få uppförssträckor så är man hemma igen, utvilad efter en dryg halvtimmes ren njutning av bara utförsåkning.

Det blir inte mycket bättre helt enkelt.