Fin utsikt från första toppen lite ovanför indianbyn. Disigt värre är det. |
Där har byggts upp utkik på sistone, och därför stannar folk |
En bit ner bor det dromedarer |
Uppåt igen, det vita husklustret är Fataga, där fikade jag |
Hemifrån och ned till kusten fick jag trampa på ordentligt
för att komma framåt ens, trots nedförsbacken, och sen fortsatte det så, i
uppförs- som nedförsbacke, ihållande eller stötvisa stombyar, i princip tills
jag kom upp ovanför Fataga.
Där blev det mer omväxlande och även en del
medvind, men då hade orken redan trutit och ena knät börjat klaga rätt ljudligt
så det var inte enbart glada miner. Solen har iofs skinit hela dagen och rundan
som sådan är både fin och bra, men vinden var väl kanske lite väl påträngande
och i den bor dessutom en massa elak sand just nu, det som kallas calima här eller
mer känt som siroccovind - alltså full med irriterande sandstoft, med vänlig
hälsning från Afrika.
Hursomhelst, några stopp extra för blidkning av ont knä krävdes
för att komma hem idag men annars var det egentligen en god tur som avslutades
lite innan solen gick ner för ovanlighetens skull, och det är alltid skönt. Dessutom
börjar mandelträden blomma på allvar nu i bergen och det är ju fånigt vackert
och blidkar de mest sura av miner, och som bonus intogs middagen på
restaurangen här nedanför, för nu har jag fått sällskap av mamma och då får man
ju faktiskt skoja till det lite. Hejsvejs!
Och i bergen blommar mandelträden, mmmm |
Caliman är grymt jobbig att andas i, men blir fina bilder på silhuetterna i bergen |
Dagens tur, ganska precis 10 mil och 2560 hm |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar