Nu har det gått några dagar men det har inte hänt så mycket sen sist, en
kustspaning till Playa del Inglés eller egentligen en bra bit ovanför i tisdags,
och i onsdags på gående fot ner till playan, dock utan bad.
|
Annorlunda natur här på höjderna |
|
Känns mer som hemma, eller en vinodling i Italien |
|
Nu på norrsidan av ön |
|
Samma toppar men från annat håll :) Bentayga tronar i mitten |
|
Klart idag, där är Las Palmas och La Isleta |
|
Roque Nublo passerade jag på vägen upp, nu i fjärran |
|
Strålande utsikt över mitten av ön |
|
Och plötsligt känns vulkanen nära |
Igår kände jag mig lite piggare och ökade tom takten upp
till Ayacata vilket gick riktigt bra och belönades med en kaffe på
standardfiket innan hemfärd. Mer ville jag inte göra eftersom prognosen sa regn
både här och där på ön, och strax efter hemkomst kom mycket riktigt skuren. Det
satte kanske p för min torklina på taket men det finns nästan inget gossigare
än att komma hem efter en bra cykeltur och sen få titta ut på regnet som man
missade. Dubbel glädje.
Så idag, efter ett halvt julspel i kyrkan igår kväll
framfört av lokala intresseklubben (halva var ungefär vad jag pallade, Vår Teater
var aldrig riktigt min grej) var jag väl hyfsat utvilad för en lite längre tur.
Först tänkte jag Moya men då ska man ha gott om tid och det hade jag inte, men
jag kör uppåt så får vi se tänkte jag.
Uppe i Ayacata hade jag fortfarande inte
bestämt mig men efter lite överläggning med mig själv och genomgång av alternativen
i huvudet så fortsatte färden uppåt. För dryga två mil uppförsbacke som det är från
Mogán till Ayacata kan ju inte räcka.
Så till topps.. - nå, jag skippar i
princip alltid absoluta toppen Pico de las Nieves eftersom det är en
återvändsgränd, men högt nog kommer man även utan topp om man fortsätter uppåt
efter Ayacata och sen tar vänster och kör norrsidan bort till Cruz de Tejeda. Då
får man nästan en mil till av uppförsbacke innan det avtar och väl uppe - förutom
en dos rejält kylande skugga och ruskigt dålig väg, även en helt annan bild av
ön eftersom naturen är helt annorlunda och norrsidan generellt är väldigt olik
den södra. Fascinerande.
Nåja, planen var att ta en liten paus i Cruz de Tejeda
men solplatserna var fullsatta så jag sneglade på flaskorna och tänkte
skitsamma, jag klarar mig till Artenara. För under den vansinnigt skumpiga
färden som bjudits på baksidan av berget hade jag bestämt mig för att köra mot
nästa topp genom skogen istället för att köra närmaste vägen ner och hem. Den
vägen har jag inte kört på flera år eftersom jag vet att den är dålig, men den
kan knappast vara värre än det jag just kört resonerade jag och det var som
sagt länge sen, så det kändes lockande ändå.
För det är ju så det funkar; när
man kört något riktigt brant så känns brant inte lika brant längre, och skumpigt
lyder precis samma regel. Så efter ett pitstop hos den lilla välsignade
kuren - den sista i raden och enda som inte sålde hemslöjd utan hade både
bananer och dadlar förutom lokalproducerad ost och annat gott som dock passar
lite sämre som cykelsnacks, fortsatte färden uppåt igen mot Pinos de Galdár och
ut i lavalämningarna ovanför Artenara.
Jag tänker inte ens försöka beskriva och
bilderna gör heller inte verkligheten rättvisa, man måste köra här själv om man
ska förstå, men så mycket kan jag säga att vägen är besvärligt knagglig, och
skippar man den så missar man nåt. Jag fick i alla fall en påminnelse varför
jag älskar den här ön.
Dessutom, när knaggligheten tar slut så tar motorvägen
över, dvs den är bred och slät och alldeles alldeles fantastisk att susa fram
på, hela vägen ner till Artenara. Och där belönas man ännu mer, med vägen till
Tejeda som jag ju utnämnt till bästa på ön flera gånger om.
I Tejeda stannade
jag bara på bensinmacksbutiken igen, nu när den finns och är så nybyggd och fin,
fyllde på lite flaskor och satte av hemåt för nu började det bli bråttom, mörkret
är mörkt här.
Det var precis så jag nästan hann, men det var lite gnetigt utom
sista nedförsbacken som gick utav hoppsan, för då först fick jag medvind, så
det stod härliga till dessutom. Annars har det blåst konstant åt fel håll i princip
hela dagen så nu måste jag sova. Slänger in lite bilder på slutet från tidigare dagar. Adiós!
|
..och långt ifrån palmer och playa |
|
Skarpögda ser vägen mot Artenara, vägen går som en
ryggrad längs hela sidan av berget |
|
Luftigt på höjderna och klart idag.
Knögglet på horisonten heter Teneriffa |
|
Artenara passerades snabbt |
|
..och Tejeda likaså. |
|
Man ville ju hem innan plumset.
Gick nästan. |
|
Dagens tur - drygt 10 mil och 2700 hm |
|
Samma, lite inzoomad |
|
Tisdag, hem från sydspetsen |
|
Blåsigt och snyggt |
|
Onsdag: nyfunnen vän!
Hittades på promenaden. |
|
Tog lite paus från cykelskor. |
|
Hälsning från hamnen, Purtan eller Puerto de Mogán |
|
Torsdag, axade till Ayacata men på hemväg gjordes ett fotostopp.
Det vita klustret där borta i mitten är där jag bor. |
|
Torsdag kväll. Månadens kulturella insats, kanske
inte går till historien men ändå. |