fredag 6 januari 2017

Topptur

Nu har det gått några dagar men det har inte hänt så mycket sen sist, en kustspaning till Playa del Inglés eller egentligen en bra bit ovanför i tisdags, och i onsdags på gående fot ner till playan, dock utan bad.


Annorlunda natur här på höjderna





Känns mer som hemma, eller en vinodling i Italien
Nu på norrsidan av ön
Samma toppar men från annat håll :) Bentayga tronar i mitten
Klart idag, där är Las Palmas och La Isleta
Roque Nublo passerade jag på vägen upp, nu i fjärran
Strålande utsikt över mitten av ön
Och plötsligt känns vulkanen nära
Igår kände jag mig lite piggare och ökade tom takten upp till Ayacata vilket gick riktigt bra och belönades med en kaffe på standardfiket innan hemfärd. Mer ville jag inte göra eftersom prognosen sa regn både här och där på ön, och strax efter hemkomst kom mycket riktigt skuren. Det satte kanske p för min torklina på taket men det finns nästan inget gossigare än att komma hem efter en bra cykeltur och sen få titta ut på regnet som man missade. Dubbel glädje.
Så idag, efter ett halvt julspel i kyrkan igår kväll framfört av lokala intresseklubben (halva var ungefär vad jag pallade, Vår Teater var aldrig riktigt min grej) var jag väl hyfsat utvilad för en lite längre tur.
Först tänkte jag Moya men då ska man ha gott om tid och det hade jag inte, men jag kör uppåt så får vi se tänkte jag.
Uppe i Ayacata hade jag fortfarande inte bestämt mig men efter lite överläggning med mig själv och genomgång av alternativen i huvudet så fortsatte färden uppåt. För dryga två mil uppförsbacke som det är från Mogán till Ayacata kan ju inte räcka.
Så till topps.. - nå, jag skippar i princip alltid absoluta toppen Pico de las Nieves eftersom det är en återvändsgränd, men högt nog kommer man även utan topp om man fortsätter uppåt efter Ayacata och sen tar vänster och kör norrsidan bort till Cruz de Tejeda. Då får man nästan en mil till av uppförsbacke innan det avtar och väl uppe - förutom en dos rejält kylande skugga och ruskigt dålig väg, även en helt annan bild av ön eftersom naturen är helt annorlunda och norrsidan generellt är väldigt olik den södra. Fascinerande.
Nåja, planen var att ta en liten paus i Cruz de Tejeda men solplatserna var fullsatta så jag sneglade på flaskorna och tänkte skitsamma, jag klarar mig till Artenara. För under den vansinnigt skumpiga färden som bjudits på baksidan av berget hade jag bestämt mig för att köra mot nästa topp genom skogen istället för att köra närmaste vägen ner och hem. Den vägen har jag inte kört på flera år eftersom jag vet att den är dålig, men den kan knappast vara värre än det jag just kört resonerade jag och det var som sagt länge sen, så det kändes lockande ändå.
För det är ju så det funkar; när man kört något riktigt brant så känns brant inte lika brant längre, och skumpigt lyder precis samma regel. Så efter ett pitstop hos den lilla välsignade kuren - den sista i raden och enda som inte sålde hemslöjd utan hade både bananer och dadlar förutom lokalproducerad ost och annat gott som dock passar lite sämre som cykelsnacks, fortsatte färden uppåt igen mot Pinos de Galdár och ut i lavalämningarna ovanför Artenara.
Jag tänker inte ens försöka beskriva och bilderna gör heller inte verkligheten rättvisa, man måste köra här själv om man ska förstå, men så mycket kan jag säga att vägen är besvärligt knagglig, och skippar man den så missar man nåt. Jag fick i alla fall en påminnelse varför jag älskar den här ön.
Dessutom, när knaggligheten tar slut så tar motorvägen över, dvs den är bred och slät och alldeles alldeles fantastisk att susa fram på, hela vägen ner till Artenara. Och där belönas man ännu mer, med vägen till Tejeda som jag ju utnämnt till bästa på ön flera gånger om.
I Tejeda stannade jag bara på bensinmacksbutiken igen, nu när den finns och är så nybyggd och fin, fyllde på lite flaskor och satte av hemåt för nu började det bli bråttom, mörkret är mörkt här.
Det var precis så jag nästan hann, men det var lite gnetigt utom sista nedförsbacken som gick utav hoppsan, för då först fick jag medvind, så det stod härliga till dessutom. Annars har det blåst konstant åt fel håll i princip hela dagen så nu måste jag sova. Slänger in lite bilder på slutet från tidigare dagar. Adiós!








..och långt ifrån palmer och playa

Skarpögda ser vägen mot Artenara, vägen går som en
ryggrad längs hela sidan av berget




Luftigt på höjderna och klart idag.
Knögglet på horisonten heter Teneriffa

Artenara passerades snabbt

..och Tejeda likaså.


Man ville ju hem innan plumset.
Gick nästan.
Dagens tur - drygt 10 mil och 2700 hm
Samma, lite inzoomad
Tisdag, hem från sydspetsen

Blåsigt och snyggt

Onsdag: nyfunnen vän!
Hittades på promenaden.

Tog lite paus från cykelskor.


Hälsning från hamnen, Purtan eller Puerto de Mogán


Torsdag, axade till Ayacata men på hemväg gjordes ett fotostopp.
Det vita klustret där borta i mitten är där jag bor.

Torsdag kväll. Månadens kulturella insats, kanske
inte går till historien men ändå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar