Motvind

Jag tror inte jag orkar skriva så mycket, det är inte en jättespännande runda heller jag kört idag utan gissningsvis en av de mest vanligt körda här på ön, och min mest noterbara upplevelse från idag var väl att det blåste nåt så förbannat, och nästan bara åt fel håll.




Fin utsikt från första toppen lite ovanför indianbyn.
Disigt värre är det.

Där har byggts upp utkik på sistone, och därför stannar folk

En bit ner bor det dromedarer

Uppåt igen, det vita husklustret är Fataga, där fikade jag

Hemifrån och ned till kusten fick jag trampa på ordentligt för att komma framåt ens, trots nedförsbacken, och sen fortsatte det så, i uppförs- som nedförsbacke, ihållande eller stötvisa stombyar, i princip tills jag kom upp ovanför Fataga.

Där blev det mer omväxlande och även en del medvind, men då hade orken redan trutit och ena knät börjat klaga rätt ljudligt så det var inte enbart glada miner. Solen har iofs skinit hela dagen och rundan som sådan är både fin och bra, men vinden var väl kanske lite väl påträngande och i den bor dessutom en massa elak sand just nu, det som kallas calima här eller mer känt som siroccovind - alltså full med irriterande sandstoft, med vänlig hälsning från Afrika.

Hursomhelst, några stopp extra för blidkning av ont knä krävdes för att komma hem idag men annars var det egentligen en god tur som avslutades lite innan solen gick ner för ovanlighetens skull, och det är alltid skönt. Dessutom börjar mandelträden blomma på allvar nu i bergen och det är ju fånigt vackert och blidkar de mest sura av miner, och som bonus intogs middagen på restaurangen här nedanför, för nu har jag fått sällskap av mamma och då får man ju faktiskt skoja till det lite. Hejsvejs!







Och i bergen blommar mandelträden, mmmm



Caliman är grymt jobbig att andas i, men blir fina
bilder på silhuetterna i bergen

Dagens tur, ganska precis 10 mil och 2560 hm