Cruz de Tejeda

Äntligen kändes det som läge för en längre tur. Jämfört med mina vanliga hästrundor här framstår ju denna som rätt lättsam, men var sak har sin tid och just nu är det som det är.

Lunchen blev glasspaus i Tejeda - en av Spaniens vackraste byar,
bestämdes det förra året. Men det utnämnde jag långt innan.

Såklart man är glad efter sånt fint besök

Snart i Cruz de Tejeda, magnifik utsikt på vägen

Som sagt

Solen sken från morgonen men jag tog min tid med frukostbestyren och kom således iväg vid lunch.

Till Tejeda är det uppförsbacke i två mil drygt innan det kommer lite ondulerande andningspaus, och från Tejeda för att komma ända upp till korset (Cruz) så får man bita i lite till, förmodligen den bitigaste stigningen på hela dagen. Men har man bara passerat den jobbigaste biten så kommer belöningen som ett brev på posten, toppturen sista vägen upp är lättrampad och full av grymma utsikter och eucalyptusträd. Muy bien.

Planen var att stanna i Tejeda för en energipåfyllning från Spar i byn, men den visade sig i spansk andra ha lunchstängt, så istället blev det en glutt vad som hänt sen sist och en glass från en nyöppnad kiosk. Utsikten får man på köpet.

Plan två var att ta en trozo de tortilla española på toppen, alltså en bit potatisomelett, men väl där insåg jag att klockan var dags att vända hem, så jag prioriterade att gulla med åsnan istället. Hemåt går det lättare och i Tejeda finns en kiosk vid vägen.

Så efter lite kli och blupp med underläppen (åsnans alltså, inte min) bar det av nedåt i femfaldig fart jämfört med uppförskörningen, men ändå med tid för att njuta av färden.

På tiendan i Tejeda inhandlades en chokladbit med jordnötter i, en så kallad sportdryck och en liten chokladmjölk. Det hade ju varit lite visset med intaget under dagen.. Så stor klunk chokladdryck och iväg, resten av shoppingen fick åka ryggficka resp i flaska och tas vid behov under färd.

Jag hade oroat mig - i onödan visade det sig - för hemfärden, för temperaturen var oväntat mild och vinden var minst sagt vänlig. Inte mer än rätt, den hade motarbetat lite mer än nödvändigt på vägen dit.

Väl över kullen för utfärdsfärden hem friskade det i ordentligt, men väl förberedd med diverse klädattiraljer och trots allt en värme i vinden så hann jag hem innan det blev mörkt och kyligt, även om minilamporna åkte på sista biten genom bergen.

Kort och gott en utsökt heldag i sadeln och äntligen börjar andarna vakna, så jag hoppas fylla på med fler långa turer framöver.

Dagarna som gått sen jag skrev sist har fyllts med kortare turer i närområdena och en resa med buss till (och en jäkla massa gående i) Las Palmas.

Sånt kan man ju också göra, bara inte för ofta ;)
Hasta luego.