Tejeda – Roque Nublo

Idag tog jag en tur till min lilla hjärtevän Tejeda, och det är alltid lika kärt. 

Idag var det knallblått i bergen

Alltid lika härligt

trots att vägen inte är perfekt ovanför Presa la Niñas

Märkligt nog kändes det rätt lätt hela vägen upp till Ayacata, så jag funderade nästan på en topptur innan Tejeda, men så hejdade jag mig och körde till Tejeda direkt. 
Idag var det lite kyligare och bakom berget var det riktigt kallt, men det känns ändå härligt på nåt sätt med bergsluften här så kallt eller inte, nånstans njuter jag även om jag fryser. Men bara här.

I Tejeda tog jag en kort paus, försökte få i mig nåt – vilket blev ”arroz con leche” vilken jag tänkte skulle vara som Risifrutti fast utan sylt, men det var gräsligt och smakade parfym. Skulle nog likna kanel, men var bara hemskt, varning utfärdas.

Nåja, något stärkt, och tillbaka mot Ayacata. Där valde jag nu att köra uppåt istället för hemåt, och tog en tur till Roque Nublo innan hemfärd. Bara som en liten bonus. Där vände jag dock nedåt, struntade i absoluta toppen, den har jag sett förr och timmarna gick.

Så mot hemmet igen, men stannade för en kaffe och för att säga hej för denna gång på Casa Melo - men jag kommer tillbaka. Det var vi båda säkra på.

Väl hemma kollade jag av lite jobbmail och slängde in lite mat innan färden fortsatte ner till hamnen och playan. Något kallt, men skönt väl i. Vattnet alltså. Man får ju passa på när badmöjligheterna finns.

Sen trampades det upp igen, och ikväll åts det på självaste restaurangen här där jag bor, och slutet gott allting gott. 

Imorrn ska jag finputsa och lämna tillbaka cykeln jag fått låna, jobba och förhoppningsvis komma helskinnad hem igen, men bara för att omedelbart längta tillbaka och återkomma snart. Jag har helt enkelt en plan. Vi ses då!

Granna aloe möter upp när man är framme i Ayacata

En av de vackraste byarna alltså, i hela Spanien.
Dit ska jag!

Turden igen

Aah, toppkänning. Och där borta..

..tornar Teide upp på grannön!

Vackra Tejeda

Här blev det energipaus

Huvudgatan

..slutar i torget

..som ligger runt kyrkan. Så himla tjusigt.

En sista utsikt innan avfärd

Så här ser det ut när man lämnar byn

Och här har man kommit några krökar bort, och kan
se härligheten på avstånd. La Degollada till vänster.

Ännu några krökar bort. Heeej dååå!

Här dyker Roque Nublo istället upp

Och här är vägen däremot helt perfekt. Balsal.

Roque Bentayga dyker upp längs vägen

Och så Nublo igen, Kända landmärken här.

Och zoomar man lite syns månen också :)

Fint

Fin skylt, men kor existerar knappt på ön

Fint träd bara

Och strålande sol

Titta vad glad jag är när jag är här

Inte undra på.

..när det ser ut såhär runtomkring

Titta! Vacas! Nä, får visst. 

Fint träd bara. Igen. 

Tar man höger ut på "hängbron" så kommer man till
Carrizal - Tårarnas dal alltså.

Men jag körde upp till toppen och hemåt igen.

Fast inte riktigt ännu... hem ligger till höger

..men jag körde uppåt. Nu syns Ayacata ovanifrån.

Småsegt upp mot toppen

Men nu är målet snart nått!

Roque Nublo från andra hållet :)

Se så fint häruppe också

Nä, NU styr vi allt hemåt, jag och min lånekompis

Ovanligt mycket vatten i Presa las Niñas

Och efter en kort passering hemma
- ner till ännu mer vatten, och ett dopp i havet

Och titta vem som var där! Mamma!

Ayacata via Soria

Andra turen blev lite längre, på lördagen var jag ledig så då hade jag tid med lite ordentligare utflykt.

Där framme syns en välbekant skylt..

Jaha, Soria ja, då var det dags att börja uppför

Sen har man en god bit av uppförsbacke..

..tills man når toppen av första etappen. 

Började trampa uppåt berget igen men ångrade mig och vände neråt istället, med sikte mot Arguineguín.


Dit kommer man via kustvägen, som slingrar sig intill Atlanten, men en bra bit ovanför oftast. Så det är lite backigt men ändå bland de plattare turerna här på ön. 

Framme i Arguineguín vänder man gärna inåt landet, och kör den plattaste delen av dem alla, ca 12 km med bara någon procents lutning uppför. Tills man kommer fram till backen, då blir det lite brantare. Det står så på skylten, och det känns i benen.

Väl framme i Barranquillo Andrés vänder man helst vänster rakt upp i skogen, och får ytterligare några procent till buds. Här är det skönt med alla möjliga lätta växlar, och har man kommit hela vägen upp så är man nu på god väg mot Ayacata, men ändå är en bra bit kvar. Dock inte lika brant men rätt seg, och stundom dålig väg.


Förbi sjöarna Presa las Niñas och upp upp upp ända tills vägen delar sig… då är man framme och kan ta sig en fika. Innan dess får man ta det som finns i flaskorna eller suga på en aloe vera längs vägen, för så många caféer finns inte sen man lämnat Barranquillo Andrés, om inte apelsingubben står på sin plats förstås. 

Det gör han oftast, men inte i lördags för då var han med sin fru till tandläkaren – hon skulle fixa med implantaten, fick jag veta på söndagen när han var åter i tjänst J. Nåja, uppe i Ayacata slängde jag ned mig i en välbekant plaststol på Casa Melo och njöt av eftermiddagssolen och att vara tillbaka, och träffa personalen som alltid är på plats. 

Två kaffe och en glass senare trampade jag upp till toppen innan nedförsbacken mot Tejeda, men vände där för det började bli dags för återfärd. Hem går det lätt, lite dålig väg i början som sagt men väl förbi den så är det bara att njuta i fulla drag, och ett tag senare inkl några få uppförssträckor så är man hemma igen, utvilad efter en dryg halvtimmes ren njutning av bara utförsåkning. 

Det blir inte mycket bättre helt enkelt.

Utsikt var det gott om

Och stiliga murar håller kvar en på vägen
om man inte kan styra

Huvva, brant utför

Ah. Framme i Ayacata

I februari kommer alla pinniga träd att blomma i
rosa och vitt. Men fint nu med.

The turd. Betyder att man siktar mot Tejeda..

Om man inte stannar på toppen istället

Vilket jag gjorde, hej hej!

På god väg hem igen, hej Mogán-skylten!

Åå så tjusigt va. Atlanten glittrar.

Och så här ser det ut bakom mina brillor...
Inte konstigt jag tycker allt är så gosigt jämt :)

Kom från vänster, hem till höger.

Den här skylten mot Soria kan man glatt skita i.
Jag tror den är inofficiell och bogus.

Välbekanta slingror hem

Här är de igen, serporna hem till Mogán.
Varsågod och njut!