torsdag 13 mars 2014

Sista inlägget, för den här gången.

Jaha, och nu har vi snart varit hemma en vecka redan. Otroligt. Allt känns så avlägset redan, fast solbrännan inte ens falnat. Vi har återgått till jobb, lägenheter och normala liv, träffat familj och vänner.. och insett att det inte är så pjåkigt hemma heller.

Från baddagen i Maspalomas.
Nej. Cykel på stranden är FEL.
I Tauro är det lite mindre lyx som bjuds
..men den sötaste cafékatten istället.
Från Tejedaturen - sista cykelturen.
"Turden" berättar att man är på god väg. :)
Men visst längtar vi tillbaks. Inte precis just nu kanske, men sen. Om ett litet tag.
Kanske om våra vänner på ön klämmer till med sitt bröllop, (och vi blir bjudna) att vi måste återvända i förtid, men annars blir det väl framåt vintern igen, när det inte är lika roligt här längre.


Fram till dess ska jag gosa runt i fina minnen och i allt som är bra med att vara hemma. Och sätta igång cyklingen såklart, om vädret håller. Verkar lite osäkert just nu, tycker det är kallt.

Jag har i alla fall bokat in mig och landsvägscyklarna på bike-fit, och ska fortsätta jobba med knäna så de hittar tillbaka till sin ursprungsform, dvs utan ont i sig. För sånt kan man ju inte gå och dras med - i maj är det dags för Italien igen med Margit Cykel, och de som varit med vet att onda knän göre sig icke besvär där. Fullpepprat med utmaningar, branta berg och långa backar, och jag längtar redan.  

Den som vill hänger med på färden - resorna är nästan fullbokade men någon plats kan finnas kvar, kolla med Mats. Och de som inte orkar trampa själva kan alltid hänga med på bloggen istället, bicilovere.blogspot.it 



Våra sista dagar på ön bjöd på finväder, trevliga middagar, tråkiga farväl, en hel del bad och cykel, det sista tyvärr på egen hand. Mattis knän var obevekliga. 

Min sista tur bar som sagt upp till Tejeda, och vidare till Artenara där jag stannade för lunch. Det sved att Matti inte var med, men jäklar vad den vägen är fin. Öns finaste, har jag bestämt. Alla som får möjligheten måste testa, helst i eftermiddagssol, att köra från Artenara mot Tejeda. Helt galet.

Den här bloggen slumrar nog ett tag nu, men förhoppningsvis vaknar den igen när kylan kommer. För då vill jag tillbaks. Till dess; saludos, och vi ses på stockholmsvägarna!

/fia



Och så i passet - fri sikt till Teide!

Vägen till Tejeda ligger varmt om hjärtat.
Jag fotar allt. Flera gånger.

I Tejeda togs en muffinpaus med utsikt. Fibermuffin!
Mums - efter 2,5 timme cykel. Utan cykel... nja. (testat)

Tejeda lite ovanifrån

Här hade de fått en ny utkiksplats med nån grej på.
Avenida de los almendros. Jo jag tackar. 

Den här vägen går upp till Cruz de Tejeda. SJUKT seg.
Det står 12% men jag undrar jag.. måste vara mer. 

Jag tog hur som helst enkla vägen istället, mot Artenara.
Såå fin. 

Den här plåtgubben kan iaf inte klaga på utsikten

Hemväg. Vände mig om, och blickade mot Ayacata.
Nu ses vi inte på ett tag. Snyft, hej då.
Och laga vägen föri h*vete.

Hej då Peppes bil, uppfarten och utsikten hemifrån

Hej då fina vänner

Hej då mindre fina vardagsrummet

Hej då finaste goaste grannkatt

Hej d.. Nää. Den här tar jag allt med mig hem.
Adiós!

fredag 7 mars 2014

Vackert vemod

Jag hann återse Tejeda en gång till, och innan dess flera turer till Soria och lite annat. Det får jag skriva om en annan gång, nu sitter vi på flygplatsen, på väg hem. Tre månader drygt har gått så fort så fort. Vi tröstar oss med att det finns bra saker hemma också, och att ön ligger kvar. Det får bli retur igen, helt enkelt.


Un abrazo, hasta luego.

Tejeda