Fram och tillbaka

Så har det varit på sistone, både i framgångar med knäproblemen och turerna som sådana.

Vi var på Las Palmas Marathon och hejade på kompisar
som skulle springa. Valentino och Ruben.

Jag passade på att fylla år samma dag.
Här tillverkas tårtbakelser

Gjorde en bussutflykt för att köpa cykelsulor,
passade på att spana in "las dunas" i Maspalomas

På en cykeltur hemomkring var vi nära på att
bli guldmiljonärer, men den försvann snabbt

Vi fick Största Avocadon Någonsin.
Tyvärr roligare än god.

Vi åkte ner till hamnen igen

För oinvigda ligger det nämligen till som så, att Gran Canaria har inga flata ytor, t ex för lättsam cykling. Det går upp eller det går ner, rätt mycket dessutom.

Vi bor till exempel i en backe, och om man försöker cykla utan att ta i så mycket, så får man ganska snabbt problem.

Men det är ändå mildare att hålla sig runt knuten än att ge sig upp i riktiga bergen, så på sistone har det gnetats en hel del häromkring, fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Framochtillbaka. Lite längre bort om knäna känts bra, eller lite kortare om det tagit stopp. Men återigen, fram och tillbaka.

SÅ frustrerande, eftersom "en tur" i min mening ska vara rund - inte samma väg tillbaks som man kom, men kanske ännu mer för att jag ju vill köra l å n g t ! Över halva ön, in i bergen, snirkla tillbaks för att få så mycket variation som möjligt, och vara riktigt färdigcyklad när man kommer hem. Såna där turer som tar en fem sex sju timmar eller varför inte lite till, med nån fika på. Det är min typ av cykling. Och istället det här harvandet, alltså. Suck.

MEN! Skam den som ger sig, nu har jag köpt sulorna jag skrev om sist, fibblat med skoinställningar, höjt sadeln och sänkt den igen, och framförallt, stretchat. Som. En. Dåre.

Varje stopp har förärats med en ordentlig stretch, dagen har börjat och slutat med det, och en längre cykeltur har renderat nästan lika lång efterföljande stretch, inte riktigt men nästan.

Jag har också träffat duktiga Laura som är sjukgymnast, och har gett mig ett gäng övningar, samt träning för min fot som jag vrickade innan vi åkte hit och inte velat bli bra. Nu är den det, i stort sett, tack vare Lauras metod och kanske hjälpt av lite ultraljud - hon har hela repertoaren när det kommer till sånt.

Knät har också fått sitt, ultraljud, akupunktur och det senare även med ström kopplad till nålarna. Mycket spännande. Sen ett par rejäla lårmassager på det, för ontet är muskelärt säger Laura, och därav allt stretchande.

Jag trodde i min enfald att jag redan var ganska bra på att ta hand om eftervård och stretch i allmänhet, men 2 x Tårarnas och ett varv över Escalada/Pasadilla kort inpå varann krävde tydligen en rätt massiv motinsats för att benen skulle hålla ihop. Man lär så länge man lever.

Med dessa nya erfarenheter i bagaget är jag alltså redo att ta mig an de sista tre veckorna, och baserat på senaste tidens cykling så kommer jag kunna ta Mina Turer framöver – alltså långa härliga rundor som täcker halva ön och tar större delen av dagen, särskilt som det ska stretchas lite nu i varje stopp. Men vilken seger!

Jag ropar kanske inte Hej riktigt riktigt än, livrädd för bakslag och annat elände, men efter flera dagar av 3 och 4-timmarsturer nu utan riktiga smärtor eller egentliga efterföljder värre än stelhet och vanlig hederlig träningsvärk, så vågar jag åtminstone börja planera för långturer igen.

Till att börja med ska jag skriva om några trevliga turer vi gjort sen sist, för det har ändå gjorts och cyklats en del. Kommer snart!