Ayagaures x 2, med mera

Efter några genomförda vändor tur och retur till Arguineguín och dubbla diton till Soriadalen - ena gången med bonussvängar både till Lomo Galeon och Cercados Espino, där vi även hittade ett nytt bra fik (riktigt bra faktiskt, El Mato, för den som har vägarna förbi Soriadalen, rekommenderas) så kände vi att det var dags.

Äntligen på väg igen, med nytt mål i siktet;
Ayagaures. Fast just detta är GC500 och Atlanten.

Framme i backens början

..och här har klättringen börjat, knappt 4 km och
max 12% är backen, men lite kändes den ändå

Fint!

Och från toppen kan man titta ner på Loro Park,
nån slags turistattraktion med djur och sånt

Tiden var mogen för en riktig Tur, alltså en där vi inte bara skulle åka fram och tillbaka, utan en alldeles äkta Runda.

Visserligen måste man ta samma väg tillbaka som man kom när man väl har kört den, och den är ingen jätteutmaning i sig, men i alla fall en riktig runda och det kändes exotiskt vid det här laget.

Färden bar till Ayagaures, som jag själv lyckats missa hittills trots en hel del cykling här. Kanske för att den i vanliga fall inte är lång nog men nu passade den ju perfekt.

Från Maspalomas tar den ungefär 1 timme och bjuder både lite klättring och en härlig utförslöpa, så det var en trevlig ny bekantskap.

I ärlighetens namn var den rätt jobbig, åtminstone första gången vi körde, för mina ben hade en minst sagt dålig dag så det var tur att Matti orkade dra oss båda hem efter lunchen i Playa Inglés, särskilt som det var halv storm som bjöds i form av motvind nästan hela vägen hem. Andra gången gick det mycket lättare, trots samma vind men då var benen på bättre humör.

Nåt annat som höjt humöret är att Carl varit här senaste veckan, och trots att han bodde på sydspetsen så fick vi till en del gemensam cykling samt ett par luncher, vilket man nog får vara nöjd med under omständigheterna. En repa längs kusten och en tur till Aldea fick vi till, varifrån han körde vidare till Tårarnas och jag vände hem efter lunchfikan. Den intogs fö på stamhaket och således samma plats som förra året, när vi körde till Artenara efteråt.

Tydligen var Tårarnas precis så jobbig som han väntat eller värre, men genomfördes gjorde den och han var på benen även dagen därpå, så ytterligare en fjäder till till hatten där.

Nu har han åkt hem men tur som en tok med vädret hade han, samma dag han åkte kom vind och regn, så helgen har inneburit mer vila än planerat men då lär ju nästa vecka bli en riktigt bra en istället. På återseende om den!