Jag byter liv ett tag - adjö snö, hej Kanö!: Arguineguín

Den här gången blev det klättringen till Soria, och inte åt fel håll som sist. Vi började med att åka till Arguineguín, och den uppmärksamme uppmärksammar vi-et, dvs Matti är uppe i sadeln igen (!), för att fixa lite mer internet.

Titta vem som är tillbaks!

Här utanför Puerto Mogán

Sånt har de där nämligen - ibland.

Efter äntligen (!!) lyckosamt förvärv, dvs inköp av ett par nya friska SIM så tog vi lunch nere på strippen och jäste en stund i skuggan innan det var dags att fara vidare. Jag tog vägen över bergen och Matti längs kusten samma väg som vi kom, lite mjukstart gubevars, med alla ömmande knän och skrapade delar.

Jag har ju hunnit värma upp lite så jag tuggade mig upp för Soriabacken som är en favorit i min bok. Den blir brantare ju längre upp man kommer men aldrig riktigt vrålbrant, utan passar finfint för en stå-cyklare som jag. Brant men aldrig brytigt, åtminstone inte med min utväxling.

Sen är det utförsbacke hela vägen hem, och bara att sitta och njuta av utsikten.

Nu är det nog dags för lite middag, och vi flyttar förresten i helgen, några hundra meter längre ned bara, till Molino de Viento. Lite större, och med en ugn till mina lussebullar. Blir fint det.

So long!

Förresten, det blir ingen kartbild idag för det är ju samma vända som i förra inlägget, fast tvärt om.